Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

Första regementet! För regementet n:o 1 Jag tömmer denna skålen — En bättre trupp ej verlden sett I modig bragd, i manligt vett — Och för den stolta rölen, Den vackraste en trupp har gett! Fast kanske ej för krigsvant skick — Ty många äro sätten — Den truppen högsta vitsord fick, Dock främst i striden, såg hvar blick, Och sist uppå reträtten, Hur första regementet gick. När ordres kommo om reträtt För alla regementer, Det bittrast var för n:o 1: Der fanns ej koostnär, bonde, sprätt, Handtverkare, studenter — Der fanns blott hjeltar rätt och slätt. Alt lemna Davnevirke ren Ät tyska röfvarhorden, Som för en stund een ej var sen Att tuktad fly på snabba ben Från böga minnesvården, Från kooung Fredriks ögonsten! Hvad vore väl mot denna skam, De värsta krigete fasor? Nej, hellre dö, men rycka fram, Än springa bort som skygga lam Och tåla tyska trasor På Dannevirkes stolta kamm ! Dock — till reträtt generalen vred Ånyo gilver order. Och regementet grät och stred Och föll så såtligt led vid led, Men äfven tyska horder Det mejade i massa ned. Så ha de aftvått fläcken, ee! Från Danmarks sköld, den klara, Med blod. Och stolte, lycklige. De än i blodig svepning le, Likt Fiolands bjelteskara, De dött som herrar de. För regementet n:o 1 Jag derför tömmer skålen — En bättre trupp ej verlden sett I modig bragd, i manligt vett — Och för den stolta rölen, Den vackraste en trupp har gett! Håkan Röde.