Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

Olaglig beskattning inom hufvudstaden, Den åsigt är temligen allmänt rådande i hufvudstaden att den utom Norr tull belägna s. k. Nya kyrkogården eallenast tillbör visea församlingar inom Stockbolm. En tillfällighet — den nemligen, att Katrina och Maria försaralingar äro i behof af ny begrafomgsplats, och att en sådan blifvit dem erbjuden utom staden, men på oskäligt dryga vilkor — har emellertid gifvit anledning till att undersöka huru ENya kyrkogårdent tillkommit, och dervid hafva upptäckter blifvit gjorda af så märklig beskaffeahet, att vi för desamma anse 083 böra redogöra. Efter pjord framställning donerade K. M:t den 18 Oktober 1815, på dåvarande statssekreterarens för ecklesiastikärendena föredragning, en viss areel af Carlbergs kungsvårds mark utanför Norr tull till begrafningsplats för Slockholms alia jörsamlingar, och uppkom derigenom den s. k. Nya Kyrko gärden. Det märkligaste i berörde ät ärd ligger deri, att då den sålunda upplåtna marken tillhörde en kronans egendom — Carlbergs kungsgård — var regeringen oberättigad bevilja nämnde upplåtelse förrän rikets ständer dertill först lemnat sitt bilall, hvarom dock icke framställning gjordes. Under den 12 Möj 1824 biföll K. M:t vidare att begrafningsplatsen skulle invigas, dock med iakttagande af följande föreskrilter: 1:o att diket och vallen längs efter landsvägen skall upderhäållas i behörigt skick, samt snabbväxande träd på vämnde vall planteras; 2:0 att deripom skulle tre aliger avläggas och planteringen samma års höst verkställas; 3:0 att derefter, der den egentliga begrafningsplatsen vidtager, ungefärli gen på 5v alvars afstånd från vägen, ytterligare skulle föranstaltas ett dike och en vall paralella och lika beskaffade med de förepämnda ; och 4:0 att ipgångsporten skulle anbringas ä motsatta sidan landsvägen. Redan två år derefter — den 8 December 1826 — ingick Storkyrko-församlingens kyrkoråd med uvnderdånig ansökan att nämn de församling måtte få begagna kyrkogården, som då urpgafs vara användbar, om ock ännu något återstode för dess fullkomliga iståndsättande, och skulle medel till bestridande af den möjligen återstående kostnaden saknas, så — förklarade sig kyrkorådet villigt anskaffa dessa medel, antoger man billigtvis — nej, visst icke. Kyrkorådet förmodade att en eller annan i hufvudstadens kyrkor upptagen kollekt? skulle blifva mot behofvet svarande. Genom bref den 4 Maj 1527 biföll K. M:t dels att kyraogården, ehuru ännu icke till alla delar försatt i det al K. M:t anbefallda skick, finge at Storkyrkoförsamlingen begagnas (märk väl, enligt kongl. bretvet af 1815 blef platsen upplåten till alla hufvudstadens försemlingar!) och dels att, till bestridande af nödiga kostnader för begrafningsplatsens ofördröjliga försättande uti det genom 1824 års k bref påbudna skick, ?medel fick insamlas genom en kollekt, som uti hufvudstadenvs kyrkor kommer att årligen uppbäras intill dess behofvet för det föreskrifna iståndsättandet af ifrågavarande begrafningsplats blifvit uppfyldt. Na är att märka, att ehuru de i ofvan omiörmälda bref föreskrifoa vilkor långt för detta blifvit fullgjorda, och oaktadt nägon brist i kyrkogårdens kassa desto mindre förefiones, euär dess behållning redan vid 1852 års slut (enigt Ferlins bok om Stockholm) utgjorde 6S,102 rdr 19 sk. 1 rst, samt oansedt kassabehållniogen ännu utgör ett högst betydligt belopp — af skäl, som vi längre ner skola anföra — så uppbäres fortjarande den år 1827 beviljade kollekten till och med i de af hufvudstadens kyrkor, hvars församlingsboer icke äro berättigade att å nya kyrkogården erhålla det sista hvilorummet utan mot en i alla hänseenden oskäligt hög afgift. Men icke nog härmed. Ehuru, såsom ofmee SA SATE TAS NENIVEETTEENAETEEA ter var hon tilhaka. med hatten rå. sä-s