Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

tols eller annan embetsmyndighets pröfning, kall hänskjutas till afgörande af tre gode män, land hvilka generalpöststyrelsen utser en, enreprenören äfven en samt den tredje blifver sronofogden elier länsmannen i orten eller hvilcen annan, som, i händelse af förfall för någon land dessa, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande lertill förordnas; och bör vid hvad desse gode nän eller, i händelse af olika meningar, två af lem uti ifrågavarande hänseende bestämma, örblifva, med rättighet likväl för generalposttyrelsen att, derest beslutet går styrelsen emot, ippsäga skjutskontraktet till upphörande sex nånader derefter. Då de aftal om postdiligensernas fortskaffande, vilka hittills blifvit träffade för flertalet af skjutshållen, i allmänhet kunna komma att uppöra efter en jemförelsevis kortare tids uppsäg: ning, är det nödigt att äfven af de personer, hvilka redan med kongl. generalpoststyrelsen afslutit dylika kontrakt samt önska att dervid med säkerhet bibehålias efter utgången afinne. varande år, f rnyade anbud varda på ofvanför mälda sätt afgifna. Anbuden, hvilka för dem, som desamma fram. ställt, måste anses förbindande, såvida desamma af kgl. generalpoststyrelsen före utgången al nästinstundande Oktober månad antagas, böra ärföljas af vederhäftig borgen för de åtagna för bindelsernas behöriga uppfyllande. Då frågan derom, huruvida den från en del orter öfverklagade tungan af postdiligensernas fortskaffande mes gästgifveri-, hålleller reserv skjuts skall hädanetter kunna skiljas från jord bruket, i väsentlig mån torde komma att ber utaf antalet och beskaffenheten af de anbud? postföringens öfvertagande på beting. som med anledning af förevarande cirkulär må komm: att framställas, lärer K. M:ts befallningshaf vande icke underlåta vidtaga alla sådana åt färden som lämpligen, kunna anses leda derhän, de:s att, om möjligt, från alla de orter, som ve derbör, erhålles tillförlitlig uppgift, till hvilke pris aital må kunna träffas om diligensbefordrin gens verkställande utan gästgifveriskjutsens an litande, dels att den ersättning, som härför mi komma att fordras, icke bestämmes till så hög belopp, att å de gjorda anbuden ej rimligtvi kan fästas något afseende. Stockholm den 2 Jannari 1864.