Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

färd hem; i sjelfva verket blef hon mindr språksam rörande hvilket ämne gom helst och föll ofta i djupa grubblerier — en van: som fullkomligt stred mot hennes natur. Hen nes lycne var tydligen nedslaget. Scm Vin cenzo väl visste åt hvilket håll hennes tan kar gingo och ehuru han bar ett ömt del tagande för henne, ansåg han sig icke bör fästa någon uppmärksamhet vid denna för ändring. Eiter hvad han hade sagt til henne rörande frågan om att lemna Fiorenz samt efter hans förklaring om omöjligheter af deras ständiga vistande i palatset, kund en ny diskussion i dessa ämnen endestledt till ett nytt uttalande af en onyttig saknad Men för att bon icke måtte oriktigt uppfatt: hans tystnad i detta ämne säsom en bris på sympati eller någonting liknande miss nöje, sökte han i ännu högre grad än föru att visa benne alla små ömma omsorger. En morgon, då deras vanliga timme fö alt begifva sig ut var inne, förklarade sig nora Candia sitt beslut att stanna hemma. Huro? Stanna hemma? Mår du illa min älskling?? Nej, inte just det — uppriktigt sazdt. mår jag icte illa allst, svarade Rosa; men jag är inte fallen för att gå ut. Du kun gerna gå ut ensam och roa dig. Vincenzo. Nej, det kan inte komma itråga4, sade Vincenzo, i det han lade ifrån sig hatten och saite sig ned. Hur kan du tro attjag skulle ha roligt utan dig? Du intresserar dig mera för att bese märkvär digheter än jog gör, och jag kan inte te något skäl hvarför du inte skulle kunna gå ut utan mig.4 Det enkbla skälet är det, att jeg inte skulle kunna ha något nöje af att bese hvad du kallar märkvärdigheter, så framt inte du är med. Då stannar jag hellre hemma hos dig. Vil du inte låta mig göra det, min iskling? 4 Nej, jag vill inte att du skall göra en sådan uppoffring, sade Rosa, i det hon hatigt lemnade rummet. Ett ögonblick der