Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 1

NERE RR TRA hela Danmark de facto vore inkorporeradti eller åtminstone fullständigt beroende af Tyskland, ekulle sannolikt föga bekymra honom. Och hvilken roll skulle Sverge-Norge unler sådana förhandlingar spela? Man skulle itan tvifvel vilja nödga oss att påtaga skepnaden af den medlande, den ointresserade, en sak, som så nära rörer vår egen välärd, och att efter att ha påtagit oss ett sådant värf och dermed bundit våra händer, bli en fredsstiftare å tout prix, som i denna egenskap äfven tränger på Danmark att uppgifva mer eller mindre af sin och nordens oafhändliga rätt. Hvad till en böran sjelfva vapenstilleståndet angår, så hafva vi en bedröflig erfarenhe: genom det på hösten 1848 genom BSverges bona officia åvägabragta stilleståndet i Malmö, som innebar en så stor otjenst för Danmark, som för ång tid försämrade dess ställniog och öfverlemnade Slesvig att helt och hållet tyranniseras af ett ringa antal tyska trupper, hvilkas terrorism gick så långt, att de danska bönderna på flera ställen slutligen måste gifva sig 1 handgemäng med dem och blefvo massakrerade. Det synes oss ganska klart, att Sverge nu hvarken kan eller bör vilja spela någon dylik roll, utan nu måste, genom ett bestämdt uppträdande på Danmarks sida, i sitt eget och hela nordens intresse, förhindra varje sådan uppgörelse, som innebär vådor för vår framtid och förintar hela vårt poliiska inflytande. Har det varit något allvar i hela vår reserings uppträdande uti denna sak, vill den cke inför hela Europa göra ett fiasco, som aldrig kan botas och som genast skall åternverka både på vårt nationalmedvetande och vår ställning, oafsedt de frukter det bär för ramtiden, har det varit någon mening med alla de förberedelser som blifvit gjorda, så ir just nu ögonblicket inne, då sådant bör visa sig. BSverge eger i närvarande stund i sin hand initiativet till stora händelser, som skola innebära ett betryggande af nordens framtid och måhända äfven ett omgestaltande af mycket i Europa på en grundval af rättvisa och billighet. Det är ingen hemlighet, att Frankrike gifvit betryggande örsäkringar, för den händelse Ryssland skulle röra på sig, och att en fransk flotta skulle, . händelse af behof, genast vara alt förvänta Östersjön. Skulle blott vår regering förklara att det betrakter ockupationen af Slesvig såsom en våldshandling, som hotar nela norden, återkalla sina ministrar vid hofven i Wien och Berlin samt ofördröjlisen sammandraga en truppstyrka i Skåne, så omkullstöttes derigenom genast de Russellska planerna till vapenstillestånd och fredsunderhandlingar; denne minister och hans politik skulle falla och dermed vore den förtrollning bruten, som nu fängslar den stora poitiska Ssfinxent och gör hans planer och a fsigter till en gåta, som tyskarne i sin förlindelse söka tyda till sin fördel. Försummas åter det närvarande ögonblicket, skall vår regering utan tvifvel ganska snart få illtälle att inse, hvad som blifvit förloradt; len skall då måhända på sednare stadier af rändelsernas utveckling, göra försök att inripa, men det skall då — såsom så ofta ir fallet, när man icke har mod nog att vara verkligt klok, och icke är klok nog att vara modig — visa sig att det är för sent.