Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 1

j MHOLOTrgetl vs D. STOCKHOLM den 12 Febr. Såsom man lätt kunde vänta kommer nu från tysk sida ett förslag till vapenstillestånd. Tyskarne kunna icke önska någonting bättre; de skulle deraf skörda alla fördelarne; deras trupper, som lidit mycket och börja lida alltmera af klimatet, skulle beqvämligt kunna gå i vinterqvarter och ockupationen af Slesvig skulle gå för sig i god ro; man skulle ha tid och tilifälle att der organisera allt för sina ändamål. Och under tiden skulle Danmark icke kunna draga någon fördel af sin närvarande militäriska ställning. Dess trupper, som nu äro förlagda i gamla goda och välkända kantonnementer uti Sönderborg och byarne på Als och hvilka i Dyppelpositionen ha en förträfflig stödjepunkt på tastlandet, för hvars tillräckliga besättande blott en mindre del i sender at armen behölver tagas i anspråk, skulle icke kunna begagna dessa sina tfördelar och gin nu utrustade flotta, för att oroa fienden och göra honom tusen afbräck, utan skulle i lugn stå och åse, huru han i lesvig inrättade allt på tyskt manår, huru han pinade och förföljde de lojala danska embetsmännen, huru han förtryckte och utsög den danska och varmt dansksinnade allmogen i de nordliga två tredjedelarne af Slesvig, huru han hopade materiel för en större och mera omfattande invasion! Och om, såsom förmodligen vore menadt, fiendtligheterna helt och bållet skulle inställas, så skulle Danmark, på samma gång det vödsakades att alltjemt hålla armen på benen, icke en gång kunna begagna sin flotia till blockader och uppbringande af fartyg, förstörandet af den unga preussiska marinen, hvar den kan påträfias — repres salier, som mer än någonting annat äro egnade att åter bringa Tyskland till en smulå förnuft igen. Och detta vapenstillestånd skulle dernäst ha den ännu värre följden, att den bittillsvarande engelska politiken ånyo skulle fortsätta sitt eländiga spel, att lord Russell skulle kunna hälla sig qvar och åter begynna en påtryckning, för att söka åvägabringa något slags uppgörelse, likagodt hurudan, i ändarsäl att bringa honom ur den kvipa, hvari han fört sig sjelf och det nuvarande engelska kabinettet. Nu är det tillräckligt bekant, att Napoleon icke vill lemna sin påtagna indifferentism, icke vill göra det allraringaste i hela denna sak, så länge Englands utrikespolitik handhafves af denne Russelly som så svikit honom i den polska frågan och som så hånligt omintetgjort hans kongressförslag. Följden blefve, att under ett sådan: vapenstillestånd Danmarks regering skulle röna den afingen annan makt motvägda påtryckningen från England och Ryssland, som ginge ut på att fredsunderhandlingar skulle öppnas på grundvalen af Slesvigs afträdande åt Tyskland och etablerandet at ettSchleswig-HolsteinX i personalunion med konungariket. Det är våra läsare icke obekaot, hvad en sådan grundval innebär: en Danmarks fullkomliga försvarslöshet och politiska ofrihet, en dödsdom, som icke exeqveras genom en ögonblieklig handling, icke genom Palver und Blei, utan genom att öppna ådrorna och låta blodet förrinna, genom att låta källan till all politisk lifsoch motståndskraft så småninzom ulsina. Ett Schleswig-Holstein? med sin egen armå och sin egen flotta, öppet för bvarje fordran och hvarje inblandning från Tyskland och ställande alltjemt, under hvilken orimlig exekutionsförevändning som helst, sina fartyg, örlogshamnar och ön Als till Tysklanda3 fulla disposition, är ett svärd så omedelbart riktadt emot och med sin udd så nära berörande Danmarks hjerta, att detta knappt skulle kunna andas utan fara att ge. nast känna dödsstöten. Att konung Chrietian IX icke ogerna skulle se ett sådant arrangement, om hans Srättigheter att vara regerande och uppbära apanager i alla landsdelarne erkändes, är temligen visst. Men för alt han skulle kunna under sådana omständigheter hålla sig qvar, måste han undertrycka allt politiskt lif i Danmark; han måste uteslutande stödja sig på de reaktionära och helt och hället underkasta sig Preussens och Österrikes skydd. Att han sålunda bletve en tysk lydkonung och att