Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 1

De i går afton ingångna utländska tidningarne bekräfta hvad man på förhand kunde förmoda, nemligen att tyskarne hafva, uti de telegrafunderrättelser, gom de skickat omkring uti Europa, framställt Mysundeaffären såsom en tysk seger. De ha lyckats gifva eaken denna vändning genom flitigt framhållande af den omständigheten att danskarnes förposter naturligtvis blefvo trängda tillbaka af den tyska öfvermakten. Men att denna fullständigt misslyckades i det som var anfallets ändamål, eröfringen af de danska förskansningarne, kan man knappast märka af dessa från Kiel expedierade telegrammer. De nu ingångna tidningarne känna naturligtvis ännu ingenting om Dannevirkeställningens utrymmande, och hvad särskildt de franska och engelska bladen angå, behandla de ännu blott den allmänna politiska ställningen före det engelska parlamentets öppnande. Den franska och engelska pressens hållning kan öfver hufvud taget karakteriseras sålunda, att medan den sednare tförebrår Frankrike dess passiva hållning i dansktyska tvisten och påstår att det är den, som gifvit de tyska makterna mod att verkställa sitt anfall mot Danmark och derigenom störa freden i Europa, så besvarar den franska pressen detta med påståendet, att om England icke hade tillintetgjort kejsar Napoleons kongressförsleg, så hade det varit en mycket lätt sak att förebygga katastrofer, gädana som den, hvilken nu inträffat. Enzland försmådde den föreslagna utvägen; Eng.land uppbjöd i stället alla sina krafter för att misstänkliggöra och isolera Frankrike. Följden har blifvit, att England nu i stället står der isoleradt och vanmäktigt, och då England sjelf skapat åt sig denna ställning, behöfver Frankrike alldeles icke nu kasta sig in i förvecklingar och störa det goda förstånd, i hvilket det befinner sig till alla makter, för att hjelpa England ur förlägenheten. En del transka blad, exempelvis la Patrie, rikta likväl anfallen mindre mot England och engelska regeringen i alliwönhet, än emot lord John Russell, hvars politik och hvars fullständiga brist på handlingskraft de gifva skulden för den närvarande situationen. Med anledning af uppgiften, att engelska regeringen uppmanat den svenska, att icke uppträda aktivt i den danska tvisten utan i samband med England, bifogar la Patrie öen anmärkningen, att engelska kabinettet sålunda icke nöjer sig med att Srygga tillbaka från uppfyllandet af sina tegaoa förbindelser, utan det håller äfven tillbaka de naturliga bundsförvendter, på hvilkas bistånd danskarne bade rätt att Cräkna. Afven i England finner lord Russells politik ett skarpt ogillande från flera häll. Lordens oförsonliga motståndare, MorningHerald, underlåter icke att, med anledning af krigsutbrottet, ironiskt lyckönska honom till resultaten af hans ridderliga politik. Tidningen förmodar, att kabinettet i London förmodligen dröjer att komma danskarne till hjelp intill dess de blifvit utdrifna ur hertigdömena; men då skall det vara för sent och regeringen skal! ha blottställt det, som Herald anser att nio engelsmän bland tio betrakta såsom sin egen sak.