Aftonbladet – 10 februari 1864, sida 3

tillstånd. I sin afgifoa berättelse till styrelsen hade professor Sjöstedt meddelat: Tue berkelsjukdomen har på de sednare åren visat sig på de mest olika trakter af vårt land, och uteslutande på sådana ställen der mjölkhusbållningen varit högt uppdrifven, och den har visat sig hos djur af alla racer, äfven eådana som man ej har den aflägsnaste anledning att avtaga härstamma från främmande djur. Af de särskilda stamholländerierna är Lyckås det hvarest djuren äro i högsta grad angripna af sjukdomen. Vid de öfriga stamhbolländerierna är förbållandet ej värre än att det genom en omsorgsfull och ändamålsenlig vård låter sig göra att utplåna de spår af sjukdomen, som förefinnag. Att hr Sjöstedts omdöme vore riktigt beträffande tuberkelsjukdomens tillvaro hos andra racer än Ayrshireracen, hvilken man velat anse utsatt för densamma företrädesvis, visades deraf att vid besigtningen på veterinärinrättningen å de Voigtländer kor, som i somras blifvit uppställda vid experimentalfältet, hade en haft något ansvällda ljumskkörtlar, men för öfrigt frisk, den andra 4gvullna ljumskkörtlars. Då emellertid hr Hedengren ansett af stor vigt att få utrönt i hvad mån Riseeberga-hjorden var angripen af den ofta nämnde sjukdomen, så hade han anmodat länsedjurläkaren I. Pettersson, hvilken för 17, år sedan på d. v. stamholländeristyrelsens anmodan noggrannt besigtigat det af tuberkelsjukdomen illa angripna holländeriet vid Lyckås, att i medlet af denna månad anställa en dylik noggrann besigtning såväl å kronans stamholländeri vid Riseberga som ock å hr Hedengrens eget dervarande holländeri af fullblodsrace, och hade dervid befunnits (enligt betyg som upplästes) att af kronans djur besvärades två korX aflindrig katarrhalbostaX, (således en tillfällig åkomma), en led af Sslemrossling i venstra lungan, och en af bröskbildning i luftrörshufvudet, som retade till hosta4. Af hr Hedengrens egna kor, besvärades en ko af hes hosta och hade alla tecken ef sjukdomen tuberkuloss, men detta djur hade aldrig tillhört stamholländeriet, och hos en annan ko voro ljumskoch käftkörtlarne uppdrifna och hårda, hvilket djur för längre tid sedan blifvit från holländeriet utgallradt. Alla wungkreaturen hade äfven undersökts och befunnits fullkomligt friska, utom en tvillingstjurkalf, som besvärades af tung andedrägt och led at bröstsjukdom, hvarföre den äfvensom en annan tjurkalf med missbildning i näsborrarne utdömdes. För öfrigt hade hr Pettersson icke kunnat uppdaga tecken till tuberkulos hos något af de andra djuren, hvilka alla voro i ett utmärkt hull med mjuk och lös hud, fint hår m. m., eom antydde fullkomligt godt helsotillstånd. I aiseende på afvelsdjurens försäljning, eå hade visat gig att i samma mån förädlingen tortgätt, hade djuren blifvit högre betalda. Under de tör flutna 16 åren (1848—63) hade samman lagt 171 st. ungtjurar och qvigor, eller 132 af de förra och 39 af de sgednare, alla af fullblod, blifvit från stamholländeriet vid Riseberga försålda för sammanlagdt 56,548 rdr, eller i medeltal pr stycke 330 rdr 70 öre. — Då hr Juhlin-Dannfelt uppgifvit att ej fullgoda afvelsdjur blifvit försålda, så anmärkte br Hedengren, att fråga var: hvad med fullgoda sådana menades. Omdömet vore riktigt om dermed förstodesa sådana afvelsdjur som t. ex. i England prisbelönas; men äfven der säljas till höga pris afvelsdjur, som icke blifvit prisbelönta, enär de förras antal naturligtvis alltid blir mindre än de andras. För öfrigt erinrade talaren, att man i England och här i landet har väsentligt olika fordringar på djurens egenskaper. Der fästade man mesta afseendet på djurens kroppsformer: korna sinas 3 månader före kalfningen, kalfvarne få dia, och mjölkafkastningen sättes i andra rummet; här åter eftersträfvar man hög mjölkafkastning, och frågar mest efter tjurar, som fallit efter mjölkrika kor. — Innan de kor, som hit blifvit införda, hunnit vänja eig vid fodret och klimatet, hade det visat sig svärare att bibehålla kalfvarne vid lif, — en omständighet som äfven borde uppmärksammas i afseende på förslaget att årligen införskrifva kor från utlandet. — Om styrelsen ansåg sig icke medhinna en närmare tillsyn å de nu befintliga stamholländerierna — och äfven af det skäl påyrkade deras sammenslående till ett färre antal — såfanns dock ett godt hjelpmedel, det nemligen att anmoda hushållnivgssällskapens förvaltningsatskott i de län der stamholländeri är uppställt att föreslå t. ex. tre personer, af hvilka styrelsen utsåg en, som fick i uppdrag att oftare inspektera holländeriet, och att föreslå utrangering af sådana djur gom icke borde till afvel utföras, hvarigenom den framställda olägenheten för ionebafvaren af ett holländeri att längre tid än som behöfdes föda ett till afvel olämpligt djur, blef undanröjd. Vidare erinrade talaren att om man fordrade det endast fullgoda djur af ofvanantydda beskaffenhet (prisbelönta) skulle införskrifvas, så blefvo de tvifvelsutan eå dyra att hvarken stamholländeristyrelsens fond dertill skulle förelå, eller enskilda personer hafva råd att mottaga rörliga holläuderier med skyldigbet att inlösa dem på fem år, och i alla händelser fordras lång tid innan konstanta stammar bildas. Orsaken hvarföre Örebro hushällssällskap biträdt Malmö läns hushållssällskaps förslag om vissa större, men till antalet inskränkta stamholländeriers inrättande, vore den, att mean derigenom trodde sig kunna rädda åtminstone några stamholländerier från den befarade allmänna slopningen. (Forts. följer) SKMSLSAANDR öm undervatten-telegrafiens närva