Aftonbladet – 10 februari 1864, sida 3

Diskussionen I landtbruksakademten rörande stamhollånderi-organisationen. (Forts. från torsedagsbl.) Hr Juhlin-Dannfelt trodde sig kunna förklara skiljaktigheten mellan friherrarne Brau nerbjelms och Åkerhjelms uppgifter sålunda, att den sednare anfört förhållandet vid 1857 års slut, eller den tidpunkt under året, då stamholländeriräkenskaperna afslutas; den förre talaren åter hade relaterat dessa förbållanden, sådana de voro, då han några månader sednare lemnade chefskapet för stamholländeristyrelsen. Det ökade antalet af då befintliga holländerier hade ock orsakat en motsvarande miuskniog istemholländeritondens kontavta behållning, hvadan förhållandet i sin helbet bletve detsamma. Den fråga, eom i dag vore föremål för akademiens öfverläggningar, hade framkallats genom en af nuvarande chefen för stamholländeristyrelsen framställd anhållan, att få känna de äsigter, som uti denna honom anförtrodda, för landets modernäring så vigtiga engelägenhet, hyllades af värt lands upplysta landtmän. Denna åtgärd syntes talaren vara förtjent af tacksamhet och erkännande, och ännu mera derföre, att frih. kerhjelm, frångående sin enskilda i cirkuläret tydligt uttryckta åsigt, hvilken han, såsom man nyss förnummit, underordnade plwalitetens inom den institution, hos hvilken man borde kunna förutsätta den grundligaste insigt i dessa ämnen. Då talaren vid denna frägas behandling inom förvaltningskomiten hade väckt ett förslag, i hufvudsak öfverensstämmande med det af förvaltningskomitn nu framställda, egde talaren allt skäl att äfven nu varmt förorda detta sednare, så mycket helire, som han ännu ej hört några skäl mot detsamma förebriogas, som kunde rubba hans öfvertygelse i detta hänseende. Vid den nuvarande stamholländerietyrelsens under sistlidne vinter företagna första inspektionsresa hade styrelsen funnit förhållandena inom flertalet af hjordarne påkalla väsentliga och ingripande förändringer, Hjordarne innehade t allmänhet ingafunda den ståndpunkt, som af dem såsom stamskolor för hela landets boskapsförädling måste fordras, och flertalet af nuvarande stamholländeriionehafvare både kände och erkände detta. Klagomålen öfver det bestående och ropen på förändringar deruti vore allmänna i landets alla delar, och frågan vore blott buru dessa förändringar skulle åvägabringas och i hvad riktning de borde ske. Desea underhaltige stamhjordar hade dock, såsom nyss visats, erfordrat betydliga kostnader. Detta förhållande framställdes ingalunda såsom en förebråelse mot föregående förvaltniog af dessa ängelsgenheter, hvilkens oförtrutna nit och bemödanden ej nog varmt kunde lofordas; tvärtom trodde talaren att dessa dryga kostnader skulle komma att änvu ytterligare ökas under närmaste framtid, derest man oafbrutet fortginge på den hittills följda banan, till hvilken åsigt ökad anledning funnes äfven deruti, att en under förliden sommar verkställd besigtning på flertalet af stambjordarne ådagalagt, stt en stor del sf de dem tillhörande djur vore behäftade med en ärfulig sjukdom, som enligt af föreståndaren för veterinärinrättningen i Stockbolm afgifvet yttrande gjorde dem ogenvändbara såsom afvelsdjur, hvadun ock en kostsam komplettering af dessa bjordar, i stället för ef nämnde orsak utrangerade djur, sannvolikt blefve af nöden. Första medlet till att för framtiden bereda en förändring i dessa förhållanden ville talaren söka deruti, att stamhjordarne öfver: lemnades blott till sådana personer, som ådagslagt sig vara i besittning af de för en djuruppfödare — en Ybreeder4 nödiga egenskaper; — egenskaper, som troligen mera vore beroende at medfödda anlag, än förvärfvade geaom bokliga studier. Oaktadt den låga ståndpunkt vär boskapssköt sel innebar, syntes man antaga att tillgången på dylika förmågor hos 0s3 vore riklig, — ja vida större än isjelfva Storbritannien, der, enligt en nyligen synlig uppgift af en person, som är väl hemmastadd med nämnde lands förhållande, mr De la Tre honnais, knappt tvenne dussin verkliga bree ders förefinnas. Man hade visserligen sagt, elit stamholländeristyrelsen vore den som vid våra stambjordar borde utföra det vigs tigaste af breederns roll, men hemställde taJaren huru detta läte förena sig med denna styrelses nuvarande institution och för densammas verksamhet disponibla tillgångar; huru styrelsen skulle kunna förvärfva den speciella kännedom om hvarje individinom de olika bjordarne och kunna följa alla der rådande förhällanden med den noggrannhet, som härvid vore af nöden. Vid våra högre landtbruksläroverk borde deremot i främsta rummet så qveabficerade personer kunpna påräknas, och derför hade man ock föreslagit uppställandet af stambjordar företrädes vis vid dessa. Genom att ytterligare vid en eller annan större egendom uppställa hjordar med ett större antal djur, skulle an ställandet af en skicklig breeder vid hvarje sådant, ieke, för dermed förenade kostnader, möta någon större svårighet. Härigenom vunnes ock en väsentlig lättnad i handhaf