Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 2

skulle alltså föreslå honom att utbyta det not norra delen af Slesvig, der den tyska vefolkningen icke är kompakt. Den tyske sorrespondenten tillägger, ett kabinetten i Berlin och Wier ekcla vara ense om det skadestånd, söm bör tillkomma hertig Fretrik af Augustenborg för hans successionsrätt till en del at Holstein. Ganska anmärkningsvärdt är, att förbittringen i det öfriga Tyskland öfver Preussens och Österrikes egenmäktiga uppträdande i den tysk-danska tvisten ingalunda synes afÖN fastän det visar sig tydligt nog, att de båda stormakterna verkligen så tillvida gå samtliga tyskars ärenden, att de ganshba riktigt ämna rycka hertigdömena helt och hållet från Danmark. Denna stämning finner ett särdeles skarpt uttryck uti den i Frankfort utkommande tidningen V Europe, som tager prins Fredrik Carls af Preussen proklamation till sina soldater till anledning att mot Preussen och Österrike rikta häftiga förebråelser. Denna proklamation, som icke åberopar tyska förbundets rätt, eller förbundsdagens anspråk, eller hertigens af Augustenborg, eller befolkningens rätt, eller londontraktaten, eller någonting som oärmare eller fjermare berörer tvisten, denna proklamation, säger I Europe, ?synes Pegnad att öppna allas ögon med afseende å de båda tyska stormakternas hemliga afPeigter då de ockupera Slesvig; den rättfärdigar till en viss grad det allmänt gängse ryktet, enligt hvilket Preussen skulle genom list och väld bemäktiga sig hertigdömena och, till gengäld, garantera ÖsterPrike dess italienska besittningar. In dylik uppgörelse mellan de makter, som delat det olyckliga Polen, skulle icke vara på Pminsta sätt öfverraskande, och man förvånas, att Rysslands namn icke redan är ioblandadt i komplotien. Bekräftar sig de farhågor, som äro rådande i Tyskland med Pafseende å denna österrikisk-preussiska en: ?drägt, skall man säkerligen få se petersPburgkabinettet hafva sin hand medi denna handliog af våld och orättvisa.? LL Europe kritiserar för öfrigt på det skarpaste hela uppställningen och ionehållet af den preussiska prinsens proklamation, framhållande blard annat huru upprörande det måste vara i vårt tidehvarf att höra en uppmaning sådan som denna: I skolen gå att uppsöka fienden, I skölen icke lemna hoaom tid att hemta andan, utan förföl!ja honom utan rast, för att tillintetgöra honom?. Allmänna intrycket af de nu ingångna utländska tidniogarne blir, att man öfverallt i Europa är indignerad öfver Preussens och Österrikes väldsbragd och att till och med tyskarne sjelfva utfara emot dessa tyskhetens försvarare, hvilkas hemliga afsgter man börjar genomskåda. Hvad inflytande deita allt kan utöfva på utsigterna för Danmark, att erhå:la den hjelp 1 handling, som icke stod till buds i det första ögonblicket, synes icke kunna alltför länge förblifva ovisst.