Morning Post, lord Palmerstons organ, yttrar i en artikel af den 2 dennes, etter att ha omsämnt huru de båda tyska stormakterna förklarat sig anse londontraktaten ännu städse förbindande, följande slutord: Emellertid kan allt detta i sjelfva verket ej betraktas annorlunda än såsom en ren komedi. Tyskarne ha gjort sig skyldiga till en handling, som måste anses och inom vårt land kommer att uppfattas såsom ett oförsvarligt angrepp. Återstår nu attre huruvida de tappra danskarnes lott biir att duka under för ölfvermakten elier om det blir dem möjligt att försvara Dannevirke ända tills dess bjelp hinner ankomma.? I en sednare artikel öfver danska frågan yttrar samma blad: Vi äro rika, vi äro mäktiga och vi ha hitintills egt inflytande; det återstår oss wu att vilja förklara huruvida vi vilja nedstiga från vär höga ställning och hädanefter en dast tefva för vår egen räkning. Det vore lätt att på rätt egoistiska grunder ådagalägga, att England borde underkasta sig ep mängd uppofiringar förrän det medgåfve. alt en sjöstat sädan som den danska bletve uppslukad af Europas centralmakter, Men oberoende af dessa bevekelsegruuder bjuda oss alla känslor at heder, alla känslor af pligt att gifva Danmark det bistånd, hvaraf det är i behof. Stora Britannien har en ärorik historia, och i trots af åtskilliga tilldragelser, som egt rum på de sednaste tiderna, eger det dock ännu ett namn, som är vördadt och aktadt. Englands moraliska vigt inom nationernas råd har mångfaldiga pänger utöfvat ett stort inflytande, och det eror nu på oss sjelfva att se till huruvida vi vilja tåla att i framtiden landets röst ej lävgre skall blifva hörd. De, för hvilka deras lands heder är dyrbar och som i fredens ictresse önska se England bbehåila den plats, som det så länge intagit, kunna ej hysa det ringaste tvifvel öfver den poli uk landet bör följa. Akliningen för vårt eget anseende och våra egna iatressen tvingar oss att lemna det materiella understöd, som är at nöden för att förekomma den förstöring, hvarmed danska monarkien nu hotas.