Aftonbladet – 6 februari 1864, sida 2

han endast afhölls af fruktan för att komromettera sig genom ett löfte, som Rosa, när allt komme omkring, måhända ej skulle vilja inlösa; Han nöjde sig derför med att vid skilsmessan från Vincenzo säga till honom: SApropos, glöm inte bort att komma till palatset under ferierna.t Vincenzo kunde icke svara på annat sätt än genom att fatta den gamle mannens hand mellan bäda sina och trycka den till sitt bjerta. Edens portar voro sålunda åter öppnade. eMen —LX tillade herr advokaten, i det han betydelsefulit lade fingret på läpparne. SOm också min hemlighet skulle qväfva mig, sade Vincenzo med värma, skall den dock aldrig gå öfver mina läppar utom med ert samtycke. Nå, men om jag aldrig ger det?4 frå gade herr advokaten skälmaktigt. el sådant fall skall den dö med mig Ja, om sexti år härefterX, slöt gudfadren skrattande af ful: hals. Vid detta lyckliga lynne begaf sig herr advokaten på hemvägen. Teck vare underrättelserra i stadens tidning visste invånarne i Ibella alltsammans rörande herr advokatens besök i hufvudstaden och hans utnämning till riddare, och åtminstone haltva Ibella kände äfven timman då han skulle komma tillbaka, dorigenom att de hade sett Giusej-pe med giggen å väg till stationen. Detta var annars ett styr, som de jure tillkom Barnaby, men Barnaby hade för tillfället ett ef sina star-kaste avfall af okunnighet om bans herres tillvaro och skulle ieke om det gällt hans själs salighet hafva velat röra ew finger i denne herres tjenst. Herr advokaten visste detta äfven ganska väl, ehura han ej kande utleta anledningen och hade derföre bedt Rosa ett skicka Giuseppe till jerovägsstationen. En af dem, som hade sett giggen köra förbi Caf6 della Posta, medan han smuttade på sitt kaffe, var chefen för uationelgardet