Aftonbladet – 6 februari 1864, sida 2

med uden at fortryde en begaaet Forbrydelse, uden Samvittighed?. Landtdagens afslutande i Preussen tycekes ej ha gjort särdeles intryck der, säger en utländsk tidning ; och annat kunde man ej heller vänta efter hvad der föregåit. Från representanternas sida har icke något försök gjorts att framkalla demonstrationer, den liberala pressen är mycket försigtig i sina yttranden, emedan regeringen strax efter förra sessionens slut lät seqvestrera en hel mängd blad, och sjelfva befolkningen iakttager en sådan hållning, som om den vore alldeles likgiltig för alltihop. Denna hållning är isynnerhet derföre märklig, att regeringen gjort allt för att upphetsa stäm I ningen och ännu i denna stund fortfar der-1 med. I representantkammarens sednastej möte, då diskussionen hade antagit en så lidelsefull karakter, att ministrarne alluderade på nödvändigheten att mötas med värja och pistol, gjordes formligen narr af representationen. När en finaosiel fråga var å bane, uppträdde utrikesministern på regeringens vägnar; debatten om armåorganisationen fördes med finansministern, ochi den konstitutionella striden var det krigsministern som tog upp handsken, för att säga kammaren de förskräckligaste saker, medan justitieministern, som ej skulle ha varit i stånd stt med så mycken naivetet vända opp och ned på allting, skyndsammast tog till flykten så fort diskussionen vände sig åt tydningen af grundlagsstadgandena. Det tal, hvarmed representantkammaren afskedades, var så groft som möjligt. För sitt uppträdande i den schleswig-holsteinska frågan beskylldes kammaren rentaf för landsförräderi. De öfriga punkterna voro affattade i alldeles samma anda; och samma kammare, som tagit konstitutionen till sitt valspråk, måste böra på, att den i alla omtvistade frågor har, utan några konsiderationer, kränkt konstitutionen och gjort ingrepp i kronans rätt. Under de få dager, som förflutit sedan sessionen afslutades, ha regeringens organer drifvit sitt hån mot det liberala partiet utom alia gränser, alldeles som om afsigten vore att förleda oppositionens chefer till att framkalla en revolutionär rörelse. Strax efter kamrarnes upplösning innehöll den ministeriella Nordd. Allg. Zeitung en artikel, hvari hufvudsakligen sades: Det har gått i alla hänseenden såsom vi förutsagt. Det finns ingen enda menniska som bryr sig om att deputeradekammaren har upphört att vara samlad, icke ens tidniogarne sysselsätta sig längre med denna händelse; hela skilnaden mellan förr och nu består deri, att Berlin har ett par hundra invänare mindre, hvilket dock ej märkes i en så stor stad. Efter hemkomsten skola representanterna sköta sina värf, utan att företaga sig någonting emot regeringen, ty framstegspartiets medlemmar hälla, som bekant är, ut till sista man så länge det bara gäller att prata. men kommer handling i fråga, så ser man icke till dessa fega ordspillare. En enkel man af folket, som ej sysselsätter sig med politik, har sagt om talet vid kamrarnes upplösning, att det ovilkorligen påminner en om Fredrik den stores käpp (Kräckstock), och detta ytt rande innehåller verkligen en träffande karakteristik af regeringens förklaring till kammaren. Fredrik den stores käpp är en tradition, som ej bör dö ut i Preussen, och den konung, som kan handtera denna käpp, kan vara säker på, icke blott att han bär kronan, utan att han tillika verkligt leder landets angelägenheter. — Man skulle väl tro att sådana yttranden skulle bringa naturen att öfvervinna disciplinen hos preussarne, men dertill förspötjes icke det minsta tecken. Oppositionstidningarne hafva gjort några svaga invändningar, och Voss, Zeitung anmärkte bland annat, att väl hade regeringen makten för ögonblicket, men kammaren hade dock vunnit en moralisk segerX, som skulle bära frakt i tidernas lopp. Vi ville väl veta, svarar Nordd. Ailg, Zeitung härtill, hvad Fredrik den store och Ziethen skulle ha sagt, om någon hade kommit och talat med dem om moraliska segrar och eröfriogar.4 Med afseende på de liberala tidningarnes yttranden om att Fredrik den stores käpp är försvunnen tillika med stocken, halsjernet, gatlopp och andra regeringsinstrumenter af samma slag, medgifver Nordd. Ailg. Zeit. ett tiderna visserligen hafva förändrat sig. Dock tänker den ej tillbaka på det förflutna med samma känsia som Voss. Zeit.4, hvilken har goda skäl att icke önssxa det tillbaka. Bland de historiska berättelserna från den tiden finnes nemligen äfven en skildring af huruledes redaktören af Voss. Zeitung, då ryssarne ryckte in i Berlin, måste stå till ansvar för sina ledande artiklar, icke med ord, utan Smit der Kehrseite seines Menschenthurms4. I denna ton tala nu de officiösa organernpa i Berlin dagligen, och man måste således erkänna att de göra sitt bästa för att drifva oppositionen till ett el ler annat förtvifladt steg; men deras sträf vanden hafva, som sagdt, varit fruktlösa. Framstegspartiet tröstar sig med sin tmoraliska seger4 och stoppar allting i fickan. Hvad befolkningen angår, så skall det intresse, som dena ännu kan hysa för konstitutionsstriden, snart försvinna sedan det kom