Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 3

samling och sin egen högsta domstol.fäDe har behållit alla sina särskilda lokalmyndig heter och sina särskilda provinciella institu tioner oantastade. Författningen af den 18 November. är hvarken ett införlifvande elle; ett ditåt syftande steg. Så länge Danmark regerades under absolut monarkiska former, var kronan det gemensamma föreningsmedlet mellan lands. delarne, men sedan Danmark öfvergått till de konstitutionella staternas led, är kronans band icke tillräckligt att sammanbålla de deri införlifvade landsdelarne. Dertill erfordras tillika en gemensam grundlag, och så länge dennas område icke utsträckes utölver hvad som fordom var gemensamt för landsdelarna, kan det ej bli fråga om, att genom en sådan något ytterligare steg göres mot det slags införlifvande. det organiska, som våra statsmän åren 1851 och 1852 voro nog lättsinniga och kortsynta att beröfva oss rättigheten till att företaga. Detmåste derföre vara tydligt för en hvar, att både de tyska småmakter, som vilja upprätta ett Schleswig-Holstein åt hertig Fredrik VIIL och de tyska stormakter, som vilja göra detsamma för konung Kristian den 9:de, blott begagna författningen af 18 den November 1563 såsom en välkommen förevändning att mot oss börja ett eröfringskrig. Om det danska folket skulle låta denna författning falla, ekulle Tyskland snart finna någon annan lika ogrundad förevändning till anfall. Vi ha intet val. Vi måste strida till det yttersta för vår rätt, vår ära och vår sjelfständighet, samt, enär författningen af den 18 November är uttrycket derför, äfven för denna. Hela nationens kraft blir efter hand samlad vid Dennevirke. Djupa grepp göres i folkets kött och blod. De regementen, som kommit hit på de sista dagarna, bestå af män mellan 30 och 40 år gamla, hvilka ha lemnat hustrur och barn, den husliga härden och sina vanliga yrken, för att med vapen i hand försvara landets gränser. Men de gå alla gladt och modigt till det blodiga verket, i medvetande af, att det beror på dem, om vi skola fortfara att vara en sjelfständig stat eller om våra barn skola träla under ett främmande ok. — L.