Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 2

En Ärans Man. (Ur Nyköpings-Bladet.) Gerna och städs han berömde sig sjelf såsom redlig och ädel, Arlig och trofast och god både i hjerta och lif, Oeh han af andra tillika alltjemt ville helsas och anses Stor i förtjenster och dre ärad och vördad i allt. Grannt han derjemte af kouungars gunst var med stjernor och titlar Utstyrd, att alla i hast sågo hur utmärkt han var. Och som en god lutheran han ock nådens medel begagnat Värdigt och vördsamt, ty så lydde prelaters betyg. . Och när till sist, då naturen det bjöd, han såg slutet sig närma, Dog han med frommaste min och ett rörande tal. Präktig och ärofull sen hans begrafning blef firad i kyrkan, Der med ett lysande tal, fullt utaf bibliska språk Och på de fagraste bilder så rikt, som våren på blommor, Skildrades hela hans lif och en så skön karakter. Dervid han ock som en Frälsarens vän blef förklarad för helgon, Och uppå jorden ej mer skulle hans minne förgås. Sist ock på grafven man reste en vård, som med : gyllene inskrift Rosade mannens förtjenst både mot menskor och Gud. Så stod för verldens och menniskors blick den ärade mannens Lefnad och död i ett rikt, värdigt och gläsande us. — Men är det sanning likväl uti allt hvad man sätunda skattar?