före är det en nödvändighet att Sverge och Norge hjelpa Danmark att tillbakaslå tyskarnes imkräktning på dansk jord. Det må; vara hårdt för dem som tåga ut och för: deras familjer, och kriget kan kräfva stora penningsummor; men draga vi oss för detta, så kunna våra efterkommande få dyrt betala det. — En artikel i Times innehåller följande strof: åÅ ?Danskarnes ideal har långtifrån realiserats genom öfverenskommelserna af åren 1851—52. Goda skandinaver antaga, hvad säkerligen äfven de flesta i andra länder tänka, att det skulle varit bättre, om ett parti ingätts mellan en prius och en prinsessa, som kunde förenat de trenne skandinaviska kronorna och till en stat sammansmält trenne folk, hvilka till det väsentliga äro ett. I så fall kunde man gått in på, att Holstein och det tyska Slesvig ginge upp iförbundet, om deras politiska önskningar vore i denna riktning, ehuru det är sannolikt, att äran af att utgöra en del af en makt af första ran gen skulle hafva försonat den skandinaviska konungens tyska undersåter med den tryckning, som 80.000 af deras stam skulle komma att röna genom att nödgas höra danska predikningar och mottaga dansk undervisning, och detta är i sjelfva verket den enda tydliga klagan, eom framburits för att rättfärdiga den närvarande revolutionen. Det gynnsamma ögonblicket för kronornas förening har måhända pu gått förloradt, men hvem kan i dessa oroliga tider cäga, att föreningen är omöjlig af trenne riken, hvilka synbarligen äro af den åsigt, att de ba en gemensam nationalitet?