Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 2

Något om tullar på lifsmedel. (Forts. fr. n:r 20). Det heter att siffror äro vältaliga?, och det är sannt när de riktigt användas; men all vältalighet förlorar sin kraft när den missbrukas, och så har det verkligen gått hos oss på de sju sista åren med siffrornas vältalighet. Milliohernas poesi har nedsjunkit till en slagdänga och det politiska blomstermåleriet har genom de al!lt för täta expositionerna på riddarhuset och annorstädes börjat förlora sin bjerta och förföriska friskhet. Men om vi liksom så många andra alldeles icke dela tron på den offentliga och enskilda skuldsättningens saliggörande, d. v. s. rikedomsalstrande trollkraft, utan vi skalle hafva vida föredragit att, såsom många betänksammare folkombud vid 1856 och 57 årens riksdag önskade, jernvägarne hade blifvit byggda med befintliga tillgångar, då vi fått dem fär diga några få år sednare än nu blir händelsen, men då också egt dem skuldfria; om vi icke kunde dölja för oss att en betydlig del af de ofantliga kapitaler som, indragna i låneväg från tyska bankirer, nu gravera den svenska jorden blifvit, om ej direkte bortkastade på vällefnad, åtminstone mindre klokt använda än önskligt varit; om vi ej kunna se att Sverge under en femtioårig rerldsfreds välsignelser och inflytelserna af några få års för vårt land särskild undan-tagsvis gynnsamma förhållanden med ens i välstånd gått om andra europeiska länder och för alltid lemnat den verldsb:ryktade svenska fattigdomen bakom sig; så kan dock icke nekas, att vi hafva att tacka försynen för ett icke ringa mått af välstånd och att landet i det hela är på en god och löftes