Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 2

— Stockholms läns hushållningssällskaps vin-jrik ersammankomst egde rum förlidne gårdag ilbe andtbruksakademiens sessionsrum. e Sedan de ordinarie och mindre appitis-)ne santa ärendena blifvit nödtorftigt behand-vä lade, erhöll majoren grefve Wirsen ordetikl och förmälde: att näst frågan om krig eller ite: fred, utgjorde frihandelssystemet och dess;ok verkningar föremålet för den allmänna upplit märksamheten, och uttalade den åsigten,:gr att nämnde system vore för landtbruket yt-1sa terst menligt. — Kongl. sekreteraren Odel-kc berg var af samma mening och åberopade j fö bland andra menliga verkningar af nämnde ji tö system det stora penningeöfverflödet för nårä gra år sedan, hvilket framkallat en mängd dc obetänksamma arbetsföretag. Arbetslönerna;jhi hade uppjagats, och om landtmännen ickejsp kunde dermed uthärda, skulle följden blifva jtr att arbetaren ginge miste om sin utkomst. ist Hr Odelberg slutade med att yrka det föri til valtningsutskottet skulle anmodas taga frå-;h gan om hard och utarbeta ett förslag tilljh: underdånig skrifvelse i protektionistiskt syf-isi temål. Kammarherren Paijkull förklarade ik! sig hylla frihandelssystemet, anförde att i!rä hans ort hade den redan tryckta och utdefö lade petitionen i protektionistisk riktning iir mottagits med misstroende, enär den betraktats såsom ett förstucket skäl till fabriksinH tressets gynnande, och begärde hr Odelbergs iir förslag på bordet. Frih. W. Stjernstedt ifråiv gasatte om behandlingen af denna fråga tillin hörde sällskapet. Kammarherren v. Francin ken hemställde om icke, då åtskilliga per-ir soner voro tillstädes, hvilka icke tillhörde lf i sällskapet, men möjligen intresserade sigip för frågan, äfven desea måtte tiljåtas atti disje kussionen deltaga (framställningen föran-j1 leådes troligen deraf, att landshöfding Benir nich och grossbandlaren Murea vore till-11 -slädes). DLandshöfding Liljenerantz ansåg lä nämnde framställn ng i sig sjelf så egen, jatt han ej visste om derå proposition borde göras; men förlitade sig dock på sällskapets liberalitet, om den 1 detta fall toges i anspråk, förmodade dock att ett prejudikat kunde för framtiden blifva besvärligt, fom gärdet alldeles blef uppgifvet. Grefvarne Anckarsvärd och Taube, friiherrarne ÅA. Stjernstedt och Sprengtporten ; uppträdde äfven mot frihandelssystemet, joch up repade samma argumentation som ; Nya Davligt Allehanda förekommit. Justitiekansleren v. Koch hyllade frihandelssystemet så vidt detsamma konseqvent blef tilämpadt äfven på sådana artiklar, som tillhöra den allmänna förbrukningen, ansåg det pyttigt att frågan upptogs till diskussion, och nyttigare än att i densamma blott petitionerades. Grosshandlaren Lallerstedt förklarade six icke nu, cnär tiden så långt framskridit, vilja ingå i ena utredning af sjelfva frågan, men erinrade attjordbrukarens bekymmersamma ställning vore lika stor i andra länder, der protektionssystemet redan länge tillämpats, trodde ej alt synnerlig vigt kom att läggas på uttalanden vid sådana mindre sammankomster som den förevarande och erinrade att vid de allmänna landtbruksmötena hade våra utmärktaste landt1 män, t. ex. nomera aflidne Nononcen, uttalat sig för frihandelssystemet, hvilket också vid allmänna landtbruksmötet i Jönköping vun-j nit starka sympatier. Det vore således icke omöjligt att vid större landtmannasammankomster, der ordet vore mera fritt, kunde frihandelsäsigterna göra sig gällande. 9Sedan diskussionen slatats, förklarades att hr Odelbergs motion skulle vid nästa vintersammankomst åter behandlas. En del af sällskapets ledamöter intog middag på hotell Phcenix. Då sällskapet på af: tonen återigen sammanträdde, inträffade en tragi komisk episod. Bland de som till expositionen bidragit var älven major Stjernsvärd, som erhållit pris för em särdeles vacker smörklimp, hvilken prisdomrarne anträffat i en af majoren utställd smörlåda. Nämnde smörklimp var dock ieke beredd af majoren, utan på Riseberga (tillhörigt brukspatron Hedengren) och inköpt af oftanämnde major, egentligen för att åskådliggöra huru smöret i lådan borde förvaras. Men om dessa förhållanden hade prisdomrarne icke blifvit upplysta och kunde icke heller hafva någon aning om att hr Stjernsvärd till berörda klimp allenast hade eganderätt som köpare deraf. Emellertid blef majoren Stjernsvärd, sedan han på för middagen med god smak mottagit prisbelöningen, mäkta vred på eftermiddagen, dock icke derföre att smörklimpen prisbelönats, utan emedan ett af bonom exponeradt parti surkål icke hade belönats. Af sådan anledning återställde han smörklimpspriset, under uttalande af sitt synnerliga missnöje med prisdomrarnes okunnighet och ringaktande af hans surkål, hvilken dock företrädesvis varit förtjent af belöning, emedan den utgjorde en helsosam föda för prolttärerna, om hvars lyftving och uppmuntran till arbetsamhet och dygd han särdeles vinnlagt sig? Emedan denna framställning gjordes med major Stjernsvärds vanliga hete, för tillfället syn nerligt uppjagad, fann sig intendenten JuhlinDannfelt befogad hemställa, om icke, då det vore ganska sökert att inga personer hädanefter skulle vilja åtaga sig alt blifva prisdomare, derest deras åtgöranden så oförsynt klandrades, nödigt blef att från sällskapet utesluta major Stjernsvärd — hvari ett stort antal ledamöter hördes instämma. Äfven vid ett föregående landtbruksmöte har hr Stjernsvärd på enahanda sätt groft förolämpat prisdomrarne derföre att de icke belönat bans kochinkinska höns. AE Något om tullar på lifsmedel. (Forts. fr. n:r 20). Det heter att siffror äro vältaliga?, och dat är gannt när da riktfiot användas: men