Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 3

LIUSEUL Ut HLzUuUUla Hlililtvuer: CU al ITNE här, såsom i vesterns stater, endast ett uppbärande på förhand af en del af vinstöfverskottet, som alit mera ökas genom en ständigt tillväxarde produktion — den angriper här sjelfva arbetets kärna, den uppsluker i brodden fröen till förlags. och brukningskapitalets tillväxt, hvesrförutan nationeraa stå afväpnade. Den dåligt odlade jorden pe usla skördar; kommunikationsanstalterna utvecklas endast lärgsamt, ty de utländska kapitalerna, som man för ett özonblick lyckades draga till sig genom lysande löften, draga sig nu åter tillbaka från en placering, som hvarken erbjuder stor vicst eller tillräcklig säkerhet; fabrixsväsendet aftynar, och tullarne gifva allt mindre inkomster. Ryssland är fattigt; vi tro emellertid att man icke gjort tillräcklig rättvisa åt admii nistrationens ansträngningar för att göra det; rikt. Man har gjort ryska regeringen an svarig för elt ondt, hvars orsaker man mäåste söka annorstädes och längre bort. Utan tvifvel hafva fel blifvit begångna: korrup-! tionen, detta skamliga kräftsår som fräter på alla den stutsförvaltningens grenar, är längt ifrån att vara botad, och betydande reformer behöfvas för att gifva regelbundenhet och harmoni åt den ofantliga statemaskinens särskilda delar. Men, för att låna eu bild från den moderna mekaniken, äfv: n de yppersta bjulverk kunna icke sättas i gårg utan ångan, som är själen deruti. Den förnämsta drifkraften, den individuella företagsamheten, den intelligenta verksamheten, söker man förgäfvea i en samhälleinrättning som ännu icke frigjort sig från kommunicmens bindlar, der frihetsaodan och den erskilda egendomens trygghet hafva lika svärt att göra sig gällande. Ryssland är fattigt, vi upprepa det, och de ryssar, som icke förblinudas af en falsk nationalstolthet, samt ega ett klart begrepp mn sitt lands ställning, äro de första att erkänna det. En af den ryska pressens mest ansedda organer, Ryska budbäraren (Ruskil Viestnit), har tydligen visat det. SMan beklegar5, heter det uti en artikel i September 1862, den penningbrist hvaraf vi lida, och can gör ryska regeringen ansvarig derför, emedan den icke erkännersatt Rysslands fattigdom är den förnämsta owsaken dertill. Det finnes slltid tillräckligt med penningar i ett land som går framåt, utan att man bebölver uppställa sedelutsläppning såsom en rikedomskälla ;4 och föratt uttrycka sin tanke medelst en cjerf bild, tillägger tidnin gen: fDet är endast helt nyligen som man föreställt sig att det är tillräckligt att göra ett par stöflar för att få den att gå, som ej har några ben? cOm det är en sanning att Ryssland producerer föga, är det å andra siden icke min: dre sannt att det depenserar mycket; både de enskilda och styrelsen gå härvid hand i band; sparsamheten är en dygd som icke räknar många anhängare vare sig inom den å högsta eller lägsta sanhällsklassen, och för att bedöma det egentliga folkets ställning, ). behöfver man endast erinra sig att bränvinsskatten ensam bidrager med mer än en tredjedel af siatsinkomsterna, då deremot dryckesskatten i Frankrike icke uppgär till en tiondedel af dea franska budgeten. Vi vilja lika litet nedsätta Ryssland som smickra dei; också kunna vi till bestyrkande af våra uppgifter äberopa oss på ögonvittnen, som äro fritegna från alla misstankor om partiskhet. De konstatera de svåra olägenheterna af klimatet och jordmånen, hvilka endast genom ett ansträngdt arbete och en tillräckhg kapitelstyrka äro möjliga ett öfvervinna. De stora jordsträckorna bilda cke någon rikedom annat än för så vidt de göras fruktbringande genom en talrik och verksam befoikninga arbete. Hvad mennikan gäller, det gäller äfven jorden, ty det ir menniskau fom ingjuter hf i densamma. Det är menniskan som skapar jorden; men de nyss frigjorda bönderna behöfva tid på ig för at frigöra sig från lasterna och okunnvigheten, hvilka utgöra slafveriets trogna följeslagare, och för att förvärfva sig moraisk energi. Anda till dess skall jordafkastningen, denna grundval för ett iands rikedom, icke kunna annat än minskas. Bonden skall fortfara att odla sin åker slentrianmässigt och utan omtanke, och den store godsegaren skall se sig tvungen att inskränka antalet af de fält ban besår. Arbetskrafterna komma att blifva allt färre och dyrare. Läggom härtill den otroliga mängden af helgdagar, som boritsger en dyrbar tidj, och verkar ruinerande på bonden. En tillökning i skatterna skall sålunda för enlång tid blifva omöjlig ; inkomstbudgeten kan icke vidare ökas. Vi måste nu taga uigiftsbud geten i betraktande: kun denna lätteligen, minskas? Räntan på staisskulden uppslukar vid pass i 57,457,217 rubel silfver (230,000,000 francs). I Länit ifrån att tänka på att söka minska j denna ekuid, gör den ryska regeringen fä-j, fänga ansträngningar för att öka den genom att söka kontrahera nys lån. Krigsoch marinministererna uppsluka omkring 134 millioner rubel (536 millioner francs). Alven här märker man en. vådlig tendens till ett ökande af kostnaderna. Allt bar fördyrats i Ryssland, isynnerhet på grund af pappersmyntets fallande i värde, och soldatens underbåll bar något förbättrats: båda dessa saker göra naturligtvis att kostnaderna ökas. Det är genom att framhålla storbeten i sina militära krafter som Ryssland älskar att i verldens ögon gifva sig sken af att vara en makt med öfvervägande styrke. Den famösa million soldater?, om hvilka så mänga statistiska uppgifter tala, existerar i sjeltva verket endast på papperet. Polska kriget har visat, till hvilken grad summan af de disponibla trupperoa afviker från dessal fantaetiska uppgifter. Och huru skulle det kunna vara annorlunda? Sedan 1856 har ingen rekrytering egt rum, och den som nu försiggår skall icke så snart kunna leverera soldater dugliga till ett fälvåg, ty de behöfva i Ryssland längre tid än annorstädes! för att blifva riktigt ivöfvade och exercerade. Huru stor är då i verkligheten Rysslands militärstyrka? Författaren till ett ut märkt statistiskt erbete, Handbuch der ver gleichende Statistik?, Kolb, uppskattade belt nyligen den aktiva armen till endast 385,600 man, nemligen: infanteri, garde och grena— —