Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 3

itvariom an andis til att med större konst dölja de svårigheter af alla slag mot hvilka j czarväldet har att kämpa? Ei klarare ljus Å börjar emellertid utt sprida sig öfver de frågor, som en bristande offentlighet länge undanhållit Europas ögon; man är pu bättre (i ståod att göra sig r-da I lands produkitiva krafter, dess i lyrka, dess Istatsinkomster och utgifter — med ett ord, för Rysslands verkliga finansiella ställning. En lugn och ärlig undersökning deraf är af lika intressa för alla parterna. Vestern bör icke göra sig oriktiga föreställningar om ciler misskänna en makt, med hvilÅIken den en deg kan komma att mäta sig; men det är måhända af ännu större vigt för Ryssland att upphöra med dessa djerfva dikter, som möjligen kunna komma det att skjuta öfver et. Detsynes trofsa Europa genom att framhålla det falska skenet af en il högsta grad öfverdrifven storhet; sedt på långt håll, antager detta fantom kolossala Hpropontionen men sammankrymper på ett etänkligt sätt vid verklighetens omilda vidrörande. Vi hafva för öfrigt helt nära till hands de faror, som dessa inbillade föreställningar beredde Ryssland sjelit. Vi behöfva ej gå längre tillbaka än till orientaliska kriI get, mellan 1854 och 1856. I det ögonblick då detta krig utbröt hade kejs:r Nicolaus lätit förleda sig till ett omöj ligt. motstånd, i hopp att kunna blända verlden genom det skrytsamma utvecklandet af fen lånad makt: historien ekall en gång berätta hvad denna dröm kostade honom. i Likväl var Ryssland då starkare än nu; det tycktes vara enkom organiseraat för att göra eröfringar; det hade på förhand samlat I kförråder af män och penningar?; det egde jen mera talrik och krigisk armå; dess finanser rättfärdigade visserligen redan vissa far hågor, dock utan att ännu ingilva verklig 0:0, och kejsarens oböjliga vilja mötte öfver hela hans ofautliga rize endast en blind och undergifven lydnad. Polen och dess med kejsardömet införlifvade gamla provinser voro då ännu icke anstuckna af upprorets låga, och trälarnes emancipation, denna minnes värda havdling af Alexander den endresregering, som i framtiden skall bäres stora resu:tater, hade icke för ögonblicket skakat de vanliga grundvalarne för produktionen och statens inkomster. Ryssland hade då ännu icke inträdt i den farliga öfvergångsperiod, der de fördelar, som sakernas gamla. ordniog medulörde, halva försvunnit, utan ait den nya samhällsordningen ännu hunnit frambringa de helsosamma och rika frukter, som man i en framtid har rätt att vänta. Emellertid var ett par års krig tillräckligt att framkalla de följder, hvitkas möjlighet kejsar Nicolaus år 1854 på ett så öfvermodigt sätt förnekade. Sedan Ryssland med möda sammanskrepat medlen till utförandet af tvenne fälttåg, insåg det vid det tredje den tvingande nödvändigheten att sluta fred. Har Rysslands finanser sedan är 1854 rättfärdigat deres förutsägelser, som trodde: på czarväldels tilltagande välmåga? Enjemförelse mellan de tvenne tidpunkterna 1854 och 1863 är här af vigt, och en sådan skola vi nu gå att anställa. Såsom vi redan nämnt, kunna vi icke inlåta oss i de rärmare detaljerna af denna undersökniog, utan hänvisa vi dem, som övska taga kännedom häraf, till sjelfva tidskriften, och inskränka oss här till anförandet af några allmänna hufvuddrag. 1 Sept. 1854 steg totalsumman af de cirkulerande banksedlarne till 345 927.000 rubel, och den metalliska kasssn utgjorde då ännu 42 procent deraf eller 146,563.000 rubel. I jemförelse med de föregående åren visade redan detta en mindre lycklig proportion mellan pappersmynotet och den klingande valutan, men invexlingen af pappersmyntet fortgick dock ännu. Der 30 Nov. 1563 uppgick deremot poppersmyat t till bel, mer än 634 millioner ru hvaremot den metalliska kassan endast belöpte sig till 56. millioner, med ett komplement af 12 mill. I i de allmänna fonderna; och sedelinvexlingen. som tills videre inställdes 1855 samt åter började 1862, har nu i tvenne månader åter varit inställd — banksedlarne hafva sålunda nedsjunkit till rangen af blotta assigneter. Den fasta skulden steg den 1 Jan, 1853. j till 400 mill. rubel, men hade i början af 1863 uppgått till omkring 650 mill. Serieeedlarne (skattkammar-obligationer) öfver-: skredo år 18534 icke 60 mill. rubel; men den i1 Jan. 1863 hade de stigit till den enorma summan af 120 millioner, hvarförutan man. måste utgifva fem nya serier om 3 millioner hvardera för att betäcka bristen i budgeten för år 1863 — gålunda en sväfvande skuld af 135 mill. rubel (530 mul. francs.) Dertill komma ytterligare, såsom tyngande på statskassan, femprocents-obligatiorer utgifna för 268,772 600 rubel, fyraprocents för 47,145,600, depostionssedlar i banken till ett belopp f 98,792430 c., hvarigenom man kommer till en elutsumma, som med det cirkulerande pappersmyotet uppgår till ett tusen millioner rubel eller fyra tusen millioner francs! Budgeten för år 1563 gestaltade sig såJunda: statsutgiflerna voro beräknade till 330.535 000 rubel (1.340,140,000 francs), hvaremot inkomsterna endast till 318.800.,000 rubel (1.275 200,000 francs), hvadan statsbristen för 1863 efter åtskilliga jemkningar betanns uppgå till 15,700,000 rubel 1 (62,500,000 francs), visande sedan 1862, då den redan uppgick tiil 14 780.000 rubel, en ytterligare ökning af 959,000 rabel. Efter uppställandet ef dessa siffror tilllägger författaren: Säkerligen har icke den officiella handling, ur hvilken vi hemtat dessa i hög grad betecknande uppgifier, sökt ett förmörka taflan. Den bekännelse den innehåller ger snoledring till allvarsamI ma reflexioner. Under normala förbållanden visar den ryska budgeten en tillvöxande brist, trots nitet och upplysningen hos de män åt hvilka finensernas förvaltning blifvit anförtrodd. Detta kommer sig deraf att ställningen är sädan att icke ens. de skickligaste män äro i stånd att beherrska den. Vill man månre ännu mera förvärra denna ställnivg? Skall man bemöda sig utt fäårhötira dan Aallaor aundact hålla dan wid