Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

lertill, sade herr advokaten i det han vände ; sig bort; ju förr du kommer och hemtar: dina penningar, desto bättre. CJa, och jag förbereder er på att jag; också tänker lemna er, ropade Barnaby efter sin herre; jag förbereder er på att jag också ger mig af härifrån.4 Ja, allt för gerna, svarade Roses far. Den milde och beskedlige mannens blod: var nu i full jäsning. Icke för att han fäste mera vigt vid den gamle trotjenarens häfiga utgjutelser än de i verkligheten förtje-; nade; det var Vincenzos svarta otacksamhet som djupt sårade honom. Att efter allt hvad han hade gjort, efter allt hvad han: imnat göra, biifva belönad med en sådan ji stack! Han hade sannerligen inte väntat sig let från det hållet; nå nå, må så vara —! exan, ehuru den kom något sent, skulle lock alltid bli honom till gagn under hans: återstående lif. Det är aldrig för sent att, ära. — För första gången i sitt lif kände: den godbjertade mannen ett inbitet menniskohat — och allt detta under det, vi må-; ste medgifva det, helt sannolika antagendet; att Vincenzo var den som hade varit upp ! hofvet till Barnabys förslag. Ty huru skulle; man väl kunna antaga, ett en person vidj;j sina fulla singen skulle drifva saken ända! lerbän, utan att först hafva förvissat sig om! len persons samtycke, som saken rörde? Barnabys storordighet mot sin husbonde; rade egt rum mellan sju och åtta på mor-: sonen, Herr advokaten återvände bem till ilt kaffe, sväljde det hastigt, drog sig un-:; lan till sitt arbetsrum och började genast utt se efter i sin anteckningsbok huru många , irs lön han var skyldig Barnaby. Derpå idderade han summan till Burnabys bespa-: ingar, instoppade den i en linnepåse, och: ippsatte en fullständig uträkning öfver både! I