Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

försigt och öfvermodets energi, skola alla andra makter förbluffas och finna sig uti att både deras ära och deras intressen trampas t uvder fötterna. 1 7. Men mensklighetskänslan? — Opinionen lt för ett verksamt uppträdande till det olyckliga l1 Polens befrielse vore psykologiskt förklarlig ge11 nom den rena mensklighetskänslan, som OovilI, korligen uppreser sig mot de oerhörda grymhe-1 ter som mot polackarne föröfvas; men månne j väl denna känsla på samma sätt manar till ettj) krig för upprätthållande af Danmarks konstiga 1 status quo? j Det är intressant nog att numera, då det: gäller en annan sak, finna sympatierna för ; Polen tagna till nåder af åtskilliga personer, . som förut, då den polska saken stod närmast i förgrunden, fann dem vara mycketl otillständiga och vådliga, och som då hade sig angeläget att erinra oss derom, att Skandinaviens intressen vore mycket hotade söderifrån. Vi ha någon erfarenhet om de många skiftande skepnader, uti hvilka de obotfärdigas förhinder framträda. Men dem, som i närvarande ögonblick, för att bemantla sin krassa materialism och egoistiska likgiltighet för framtiden, finna det tienligt att krypa bakom egiden af Polens för alla fribetälskande menniskor heliga och . dyrbara namn — skulle vi vilja fråga: Hjelpes Polen något dermed att Rysslands båda kamrater i det politiska nidingsdådet mot Polen, låta Danmark få dela Polens öde? Har icke Danmark en lika helig rätt som Polen hade, att tfå lefva sitt eget Iiff (för att begagna ett berömdt vordet uttryck af grefve Manderström)? Har icke den terrorism och de förföljelser, som under den ty-1 ska invasionen 1848 och 1849, utöfvades mot den dansktalande och loyala befolkningen i Slesvig och det skräckvälde som enl hop tyska agitatorer fingo utöfva till och med under vapenstillestånden, tvärtemot uttryckliga bestämmelser i konventionen, gif-1 vit en liten vink om, hurudan behandling den skandinaviska nationaliteten skulle röna, i fall tyskarne fingo börja taca densamma om händer? Aro de exempel som Preussen i detta fall gifvit i Posen, Österrike i Galizien, i Ungern och Italien särdeles uppmuntrande med afseende på deras civilisatoriska framfart i Norden? Är det danska folket, i sin pretention, icke att ?upprätthålla ett konstigt status quo, utan att få vara sjelfständigt och lefva efter egna lagar, mindre förljent af våra sympatier och värt bistånd, derföre att det icke är ett glaviskt, utan ett skandinaviskt folk, derföre att det är ett af de mest intelligenta, eniga, verkligt fria och frihetsälskande folk, som finnas i verlden? 8. Var icke svenska Pommerns bortbytande mot Norge motiveradt af den utlofvade fördelen, att — tack vare detta utbyte — den skandinaviska halfön, omsluten af sina hat och skyddad af sina fjellar, aldrig mera skulle behöfva inblandas i kontinentalmakternas tvister? I denna illusion om vår sjelftillräcklighet och tryggheten i en isolerad ställning kunde man här möjligen invegga sig under de decennier, då man öfverlemnade sig åt den förhoppningen att aldrig mera något krig skulle uppstå i Europa. Ur denna illusion ha vi blifvit ganska grundligt väckta, och ett bistoriskt vittnesbörd derom bildar bland annat den så kallade Novembertraktaten. Har åter någon öfverlemnat sig åt den nya illusionen, att denna traktat innebär vårt fullständiga betryggande och att vi, i förlitande på densamma, kunna sitta lugnt och obekymradt såsom snäckan i sitt skal, så äro i sanning de närvarande politiska tidspuständigheterna egnade att obarmhertigt krossa alla sådana inbillningar. I stället för att bygga på de utnötta och ihåliga fraserna om vår halfö såsom en säker klippfästning elle: på Englands och Frankrikes orubbliga vänskap, eller på den föreställ ningen att, huru egoistiskt och lumpet vi än må komma att bete oss, vi dock skola vara så respekterade och dyrbara för Europa, att man aldrig skall kunna med lugn åse, ifall två stormakter på en gång ansatte oss — i stället för alla dessa illusioner böra vi se verkligheten i ansigtet och, medan tid är, sjelfva bevaka våra intressen och med både ord och handling sätta oss emot hvarje sådant störande af den europeiska jemnvigten som under en icke aflägsen framtid kan medföra de för oss vådligaste kombinationer. 9. Huru kan tyskarnes af alldeles Sseregnal. omständigheter föranledda invasion i Holstein . och måhända till och med i Slesvig väcka den ringaste farhåga för den öfriga norden, till hvars oroande några dylika förevändningar alls icke stå att uppleta? Eller huru kan man af denna invasion befara, att tyskarne någonsin komma i beröring med Sverges gränser? Att tyskarne aldrig sakna Yförevändningar? för sina inkräktningsförsök, det torde hvar och en, som med ringaste uppmärksamhet följt Tysklands uppträdande mot alla svagare grannar, lätt inse. De tyska rofessorerna kunna fabricera sådana i oändighet. Her man ingenting, som ligger närmare tillhands, så hoppar man helt enkelt öfver hela den positiva statsrätten i Europa och går tillbaka till medeltiden, ja till och med till den förhistorigka tiden. Och tryter allt annat, så finna de tyska rättslärde icke den allraringaste betänklighet vid att Tyskland tillgriper den rätt, som på det olärda språket kallas för näfrätten, välförståendes mot de svagare, ty emot de mäktiga och starka finna Tysklands både professorer, statsmän och krigare det vara lämpligast att knyta näfven i byxsäcken, äfven då heder och intresse kunna kräfva någonting annat. Am—-—n m— a ma vv OOOOO—O— XE PF