Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

Det är en rätt vacker summa?, sade hans herre; kan jag få veta hvartill du tänker använda den ? Ja, det går viset an, svarade Barnaby med den vilda glädjen hos en indian som skall till att skalpera sin fiende. Jag tän ker begagna den till att göra en karl af en god gosse, som skamligt blifvit öfvergifven af dem hvilkas pligt det är att hålla honom under ara arne.s Öivergifven! Pligt!4 utropade herr advokaten med oförställd öfverraskning. Ja, just öfvergifven; hvad kallar ni det att begrafva en kristen menniska för hela hennes lif i ett kontor, om icke att öfvergifva henne? sHvem tärker på att begrafva någon? Du tycks ha förlorat förståndet, Barnaby.X Ja, Gud gifve att så vore?, genmälde den förblindade gamle mannen; jag skulle då slippa den skammen att se er förnedra er sjelf.? Du borde blygas att tillvita andra din inbillnings elaka drömmar5, utbrast hans husbonde helt förtörnad. IHvad ämnar pi göra för gossen? — svara mig på det! skrek Barnaby, i det han satte armarna i sidorna. Hvad jag anser bäst och nyttigast för honomX, var det kalla svaret. Vill ni skicka honom till Turin för att studera juridik -— ja eller nej? Jag säger dig ännu en gåvg att jag ämnar göra hved jag anser vara honom nytti gast, upprepade hans herre. Jaså, ni tänker således inte göra det, ni erkänner att ni inte vill göra det! ropade den uppretade gamle mannen. Nå, detär bra; han skall bli en avvocato ändå, midt för er näsa. Jag önskar både dig och honom lycka