Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

Frågor och svar. I. Vi fortsätta i dag belysningen af de satser, som under form af frågor blifvit framställda af en författare i N. Dagligt Allehanda: 6. Hvarom rörer sig den hufvudsakliga tvistefrågan, för hvilken man med all gewalt vill intressera svenska folket? — Hela Slesvig säges ju vara danskt, men Danmark får det oaktadt icke med sig införlifva detta danska land, emedan detsamma i administrativt hänseende nödvändigt måste förblifva förenadt med det rent tyska landet Holstein. Deremotinnehåller Danmarks splitter nya grundlag af den 18 Nov. vissa bestämmelser, som af tyskarne tydas derhän, att Slesvig icke desto mindre verkxligen blifvit inkorporeradt med Danmark, ehuru en sådan tydning af danska regeringen förnekas, under det Danmarks vänner, utan att gifva tyskarne rätt, likväl anse g und: lagens ofvan antydda bestämmelser nog vågade. — Är denna uppfattning af tvistefrågan riktig, (hvarom ins. dock icke vägar göra sig säker; den kan vara ännu mera invecklad), så är ock det kära grannrikets ställning till den grad tvetydig och tillkrånglad, att dess ordnande snarare tillhör kasuistiken än politiken; och är det väl då tänkbart, att tvistefrågan skall inom Sverge vinna den allmänna sympati, som fordras för att göra ett krig populärt och lätta de dermed förenade uppoffringar? Saken är 4tillkrångladt för den, som vill hafva densamma så; detär derpå som Tyskland af all makt arbetat under många år. För den åter, som icke har något intresse i att krångla bort densamma, är den mycket enkel. Till följd af den olyckliga lusten att bevara Holstein, ehuru ett tyskt förbundsiland, i nära förening med Danm :rks rike, hvilken lust föranledt så många misstag från de danska makthafvande, lofvade danskafregeringen 1851 och 1852 att upprätta en helstat, hvars grundrag blefvo, för Holsteins del, af tyskajförbundet godkända. Detta löfte blef samvetsgrannt upptylldt, men det är Tyskland sjelf, som sönderslitit de tförbindelser, som kurde anses ligga deri! då det 1858 tvingat Danmark att upphäfva kelstatsför fattningen för Holsteins del, hvarigenom danska regeringen i sjeltva verket är fullkxomligt löst från de förtroliga meddelanden rörande sina afsigter, som det gjorde de tyska makterna, under förutsättning att Holstein skulle stå i helstatsförbindelse med Danmarks rike. Danska regeringen harlem nat tyska förbundet fullkomligt fria händer i afseende på Holstein, har till och med funnit sig uti en af ingenting rättfärdigad för bundsexekution uti eller rättare ockupation af Holstein. Men då tyska makter vilja sträcka denna ockupation utöfver tyska förbundeis område, då de vilja föreskrifva laar och författoingar för det icke till Tyskand hörande Danmarks rike, då de reda sig till att med väpnad hand falla in i Slesvig, då blifver saken mycket enkel, så enkel att det icke fordras det ringaste politiska skarpsinnighet för att se, hvad den in ne bär. Hela svenska allmänheten inser mycket väl — att döma efter de uttalanden af sympatier, som ske från alla håll — att då tyska trupper falla in uti Slesvig, så är det hvarken politik eller kauistik, utan helt enkelt ett emot all folkrätt stridande våld och röfveri, hvars tolererande skulle innebära de allra största vådor för alla mindre stater, och allramest för oss; emedan det bure talande vittoesbörd derom, att en tilltagsen och rofgirig makt icke behöfver det allraringaste bekymra sig om traktater och europeiska ga rantier, utan kan begagna sig af det första gynnsamma tillfälle, förvissad derom, att om an blott uppträder med en viss fräck till tr 1 rd EE rt tnttsn fn