Aftonbladet – 23 januari 1864, sida 3

Iskarne och friserna föreätta de genstridiga tyskarne i en betydlig minoritet. Ionehållet af lord Russells not till Förbundsdagen är rentaf, att England vill förklara krig, om tyskarne gå öfver Eidern. Och det finnee allt skäl att tro, att de skola göra det. Hela det tyska folket har nu en gång fått i sitt hufvud, att Tysklands ära fordrar Slesvigs befrielse — en politisk point dhonneur, som engelsmännen icke kunna fatta; och dessutom anse de den russellska noten för en tom hotelse, fastän statsmännen veta att den icke är det. Hurn fruktansvärd sammanstötningen än må bli, måste den dock föredragas framför ett resultat, sem ingen makt, den der har minsta aktning för sig sjelf, skulle kunna tåla; följderna och ansvaret drabba Tyskland. Den engelska regeringen har ijort allt, hvad som stod i heones makt för fredens upprätthållande; nu är det i sin ordning, att hon icke skyr ett krig, och det första steget härtill är amiralitetsordern till kanalfloitans återkallande.