Aftonbladet – 23 januari 1864, sida 3

EN 0 OAS PJ VAS MRMIIMAÄMIV PNY op I sonligen ställa sig till den legitime tronartt vingens disposition, och derest förhållandena nu icke tilåta det, torde de på annat sätt verka för hans sak. Upp,upp! beskydden Tysklands skönaste perla mot den uppenbara fienden och det inre förräderiet!4 I i Till franska tidningen Patrie skrifver bla dets korresp. på platsen under den 11 dennes bland annat: i Staden Slesvig har blifvit en fästning af . första ordningen: redutter, som skola kunna öfversvämmes af Slien, i det de beskydda passage-punkterna; bakom redutterna, hvilka äro genom betäekta vägar förenade sinsemellan, höjs sig flera bastioner, hvilkas bröstvärn äro skilda från hvarandra genom breda grafvar, hvilka sjelfva återigen äro skyddade af spanska ryttare (ett slags pallsader för att hindra belägrande fienders inträngande). Alla verken äro redan ou bestyckade med inoalles 350 gjutna könoner af grof kaliber. Der vattendrag finnes och tillföljd deraf ett tjockt islager, 1å hvilket fienden skulle kunna tränga fram ända till de första verken, äro lagda explosionsmaskiner, förenade genom en elektrisk tråd, så att de kunna vid minsta tecken helt och hållet krossa isen under den angripandes fötter. tJag går i god för riktigheten af dessa detaljer. : -?30,000 man äro för närvarande garalade i Slesvig, under befäl af generel de Meza. Denne officer är en typ tillochmed för detta land, hvarest ötverflöd finnes på typer. Han är 70 år gammal, lång, mager och kantig, men bär änovu sitt hufvad högt. Han är tapper och redlig. Han älskar med passion de sköna konsterna. Hans största nöje, se dan han komponerat musik i Tanuhäusers genre, är att teckna herdestycken, blommor och fjärilar, skrifva madrigaler till Phyllis och kasta släogkyssar åt de gifta eller ogifta damer, eom han möter. Jog har få nyheter att berätta från det iore a! landet; jag vet blott att konungen af Danmark är i närvarande stund den olyckligaste menniska på jorden. I Köpenhamn anklagar man honom för svaghet, och adeln pinar honom, för att förmå honom upphäfva konstitutionen. I Slesvig är det hans egen familj, som gör honum förebråelser, derföre att han komprometterat kronan genom att gifva vika för Holsteins anspråk(?); folket , vänder sig under tystnad bort, der han pas serer; ban sjelf återigen, fastän lifvad af de bästa afsigter, vet icke hvad beslut han skall fatta. I Den af Folkethinget antagna adressen från riksdagen (konungarikets egen särskilda representation, hvars lägre kammare är folkethinget och högre landsthinget) heter det till slut: ; Med uppriktig tillfredsställelse hafva vi sett E. M:t häfda vår frihet och sjelfständighet, gentemot utlandets framställningar och fordrinfr angående upphäfvandet af grundlagen af d. 18 November förlidet år. Efter eder föregångare på tronen, hvars lif tilländagick under fort: satta sträfvanden efter att tillförsäkra det danska riket en af utlandet oberoende ställning i mo narkien, utan att det dock lyckades honom fullorda detta storverk, har E. M:t nu äfven tagit ;denna uppgift i arf. Dess lösning skall, det veta vi, vara förenad med svårigheter; den kan , medföra blodiga strider och tunga uppoftringar, men folket är redo att bära dem, för att ; understödja sin konung i bevarandet af det igamla danska kronlandet Söderjylland i dess : oåtskiljeliga förbindelse med konungariket. Vi önska våra bröder i Slesvig, såväl de tyska som anska talande, samma borgerliga frihet, som en konungarikets invånare åtnjuta; friheten, och gemensam samverkan af folkvalda män un: der konungens ledning, är enligt vår öfvertyigelse det starkaste band, såväl mellan Slesvi Sch, konungariket, som äfven mellan riket oci IE M: i Måtte Gud den allsmäktige gifva E. M:t kraft och lycka att fullborda det verk, som måste fullbordas, om Danmark skall bestå! — Då skall det — så hoppas vi förtroendefullt — äfven förunnas E. IE: och eder upphöjda slägt, att lefva i en lång följd af år, lycklig och särkt genom den välsignelse som ligger i ett troget folks i kärlek och förtroende. Uti den engelska tidningen Spectstor, som är en af de anseddaste veckoorganerna i London, läses under den 9 dennes en artikel, hvari bladet frambåller oundviklighe ten af Englands aktiva deltagande i det krig, som är nära att utbryta mellan Danmark och Tyskland. Oaktadt det vänskapliga förhållandet mellan racerna, deras gemensamma intressen, deras i det närmaste öfverensstämmande institutioner, deras långvuriga ochilyckliga allianser, deras enstämmighet i alla vasenliga politiska punkter och deras dynastiska förbindelser, har dock ställmpgen blilvit sådan, att England måste gripa till vapen mot Tyskland. Danmark har gjort alla de eftergifter i fredens intresse, som den engelska ministeren begärt utaf detsamma, och hvilka det var möjligt för detsamma att göra. Tyskland har begagnat sig deraf ull att fränrycka detsamma Holsteim och tillstädja prinsens af Augustenborg proklamation som hertig, och dess tvenue stormakter vilja nu älven besätta Slesvig, om Danmark icke återger gemen samhetsförfattningen för Danmark och Slesvig. Men detta är en omöjlighet, det står icke i danska konungens makt. Slesvig har alltid lydt uoder Danmark, och om danskarne skulle låta ekrämma sig till att uppgifva det, skulle det vara för dem detsamma som att underskrifva sin egen ruin som ett oafbängigt folk, och derföre kan England ej heller tillråda ett steg, som skulle påföra Danmark alla följderna af ett ne: derlag, innan striden ännu vore börjad. Des:utom är England af hederskänsla förpligtadt att gifva den allierade, som till sin egen skada jölt dess råd, beskydd i vederlag för haus föregående foglighet. Afsigten med 1852 års fördrag var att beskydda Danmarks integritet och oberoende; Slesvigs uppgifvande skulle vara ett uppgifvande af detta oberoende och ett uppgitvande at det fördrag, som Englands nuvarende ministrar I sjelfva afslutit. Och slutligen föreligger det icke något bevis för, att folket i Sles vig — äfven om det egde en nations rättigheter, tvilket är lika omöjligt att medt riltva cam att Walaoa och BRratrnone ärn na