Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 3

liens plågoris.4 Jag känner inte hvad österrikarne varit för ItalienX, sade Rosa i stött ton, tmen hvad jag vet är, att de äro kristna likt os3 sjelfva, Fader Terenziano säger så, och Pio Nono sade detsamma då man ville tvinga honom att förklara Österrike krig.? Jag förnekar visst inte att de äro kristna, men huru detta kan gifva dem någon rättighet att obarmhertigt förslafva och trampa under fötterna andra kristna, detta är hvad jag omöjligen kan förstå?, invände VinCenzo. Ack, för Guds skull, låt oss upphöra med politiken4, utbrast Rosa. Jag hatar blotta namnet deraf!4 och med dessa ord snodde hon ut ur rummet. Rosa hade endast peppegojslikt uttalat de tvenne stora argumenter, som vid denna tid voro på modet, och genom hvilka de ännu hemliga fienderna till sakernas nya ordning sökte intaga folkets sinnen mot kriget. Kriget var ett anfallskrig, dikteradt af ärelystnaden; och österrikarne, voro icke de äfven kristna? Sådana voro de märkliga upptäckter, hvilka, utgående från sakristior och ännu heligare ställen, banade sig väg till kojan och verkstaden, ja, till vida mindre låga boningar, och inverkade på personer, som borde hafva vetat bättre. En sådan uppfostran som Rosa hade åt njutit, i fall vi böra gifva deita namn åt den mängd ef amsagor och underbara legender, med hvilka henn-s unga hufvud bade blifvit fullproppadt, och åt den dagliga rutinen af yttre andaktsöfninzar, från hvilka andan var frånvarande — en sådan uppfostran, säga vi, som hade fallit på Rosas lott, hade endast gjort henne alltför mottaglig för och benägen att tro på hvarje