Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. I förra årgången af Aftonbladet n:r 275 förekom en korrespondensartikel fran Kalmar, som innehåller vissa antaganden, hvilka insändaren anser icke böra lemnas utan vederläggning, då de eljest på vederbörlig ort kunna missleda. Korrespondenten antager, att länets rättänkande invånare önska, att friherre Sköldebrand måtte fortfarande egna sin omso-g åt Kalmar läns angelägenheter 4 Sedan korrespondenten, i öfverensstämmelse med de rättänkandes i länet öfvertygelse, sanningsenligt, ibland annat, visat: att vid allmänna öfverläggningar friherre Sköldebrands mening varit, så att säga, af pluraliteten förut känd och hans tysta vilja, märkvärdigt nog, i de flesta fall blifvit den bestämmande oeh segrande; att en viss feghet att uttala sig, ett löjligt pultroneri råda här nu mera än förr; att en kylig politisk temperatur har un der de sednare åren förmärkts i Kalmar och orten deromkring; att Kalmarpressen utan tvitvel också har känt inflytande häraf; så tyckes det vara högst vesynnerligt, att korrespondenten, vid framställandet af ofvannämnde önskan om friherre Sköldebrands fortfarande förvaltning af landshöfdingeplatsen härstädes, kan vara en sann tolk af de åsigter, som länets Xrätttänkande invånare i denna sak hysa. Men korrespondenten är icke detta, då opinionen inom länet rörande denna sak är med ett eller annat undantag alldeles motsatt den, som korrespondenten har velat uttrycka. Korrespondenten har derföre utan tvifvel gjort det rättänkandes antal i nämnda afseende betydligt mindre, än som i verkligheten eger rum. Sanningen Jikmätigt synes man ock tryggt kunna våga et påståendet, att korrespondenten vid denna gin opinionsyttring i betydlig mån blitvit smittad af Nya Dagligt Allehandas vanliga sätt att upphöja sin enskilda mening till allmänna opinionens. För den, som ser saken alldeles opartiskt, måste det ock blifva solklart, att länets invånare, om de skulle uttrycka någon önskan, bellre skulle vilja hafva en höfding, som vore fri ifrån de af korrespondenten hos friherre Sköldebrand anmärkta fel, då det på hela länets befolkning så menligt kunna inverka. Ersattes dessa fel hos en blifvande efterträdare af motsatta, goda och kristliga egenskaper, vore vinsten för länet så mycket påtagligare och välsignelserikare. Det är naturligt, säger korrespondenten vidare, att en hög embetsman, sådan som landshöfdingen friherre Sköldebrand, hvilken varit nödsökad att vidtaga flera Skraftåtgärders, måste ega många hemliga fiender, bland hvilka vi i främsta rummet räkna de försumliga tjenstemän, som råkat illa ut för honom.4 Det var mindre skäl att åpeka dens höga samhäl!sställning, som redan örut möjligen hade mer än tillräckligt höga begrepp derom. Mera skäl hade det varit att lägga i dagen, att man i våra dagar har på den höga embetsmannen den bestämda fordran, att han