Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 3

den kraft och verkan sådant må kunna medföra, offentligen uttala vår protest emot ett blindt och allt för tidigt förtroende till. sanningen af en angifvelse, hvars bittra ton synes förråda att den skrifvits under inflytelsen af en påkommen förtrytelse, som lätt förleder hvar man till oriktiga omdömen. I anfaliets uppenbara öfverdrift ligger för den lugne betraktaren en skälig anledning att draga detsammas befogenhet i tvifvelsmål, och att det framträdt under formen af en legal anklagelse har åtminstone det goda med sig, att man måste infordra den anklagades förklaring och v:derbörande direktions yttrande, derigenom tillfälle öppnas till bemötande af angifvarens förnärmande uppgifter. Vi taga för alldeles gifvet att ett sådant tillfälle blifver på ett tillfredsställande sätt begagnadt och att samma allmänhet, som nu inbjudits att bevittna anfallet, äfven får i sinom tid öfvervara försvaret. Saken får nog sin tillbörliga utredning och till dess torde man rättvisligen böra dröja med alla, endast på angifvelsen grundade, omdömen om en högt uppsatt embetsman, hvilkens fläckfria karakter samt nitiska och redbara embetsförvaltning gjort honom synnerligen kär och oyrbar för det län hvars styrelse nu i 11 år varit honom anförtrodd, Vi som skrifva detta, stå icke i någon slags tjensteförhållande till eller beroende af friherre Sköldebrand. Vi äro sjelfstöndiga egendomsinnehafvare och jordbrukare inom Kalmar läns mellersta del och våra namn, om än icke utsatta under denna skrift, hafva dock till denna tidnings värda redaktion blifvit lemnade såsom borgen för tlförlivigheten af vår utsago. Viledas icke af någon annan bevekelsegrund än den vi uppgifvit och gå icke någon annans ärende än vår egen rättskänslas. På heder och ära kunna vi försäkra, att den allmänna rösten inom Kalmar län tillerkänner friherre Sköldebrand utmärkta egenskaper såsom medborgare och embetsman. Han har, såvidt vi varit i tillfälle bemärka, alltid framstått öppen, redbar och sanningsälskande. Med rastlöst nit har han sökt främja allt, som kunnat leda till båtnad och fördel för iänet och dess befolkning. I hans embetsutöfning ha vi aldrig kunnat upptäcka någon tillstymmelse till väld eller afseende på person. I den stränghet, som han någongång nödgats tillämpa ha vi ej kunnat spåra någon öfverdrifven hårdhet och ännu mindre någon godtycklig egenmäktighet. Tvärtom hafva de jutringar af stränghet emot underordnade, som ommit till vår kunskap, i de flesta fall haft sin grund just i behofvet at att stäfja de sednares i dagen Jagda böjelse för egenmäktiga, godtyckliga och förtryckande åtgärder. Rättvisa, oväld, ordning, sedlighet, industriel förkofran, aktning för lagarne och skydd åt hvarje rättmätigt anspråk synas hafva varit friherre Sköldebrands ögonmärken under hans långvariga utöfning af länsstyrelsen. Såväl i residenset som under hans resor 1 länet hafva vi ofta iakttagit huru han med vänlighet och tålamod afhört äfven de rinfote med porgares klagomål eller andraganden, hans uttryckssätt ha vi aldrig förmärkt snäsighet eller utbrott af vrede. Mången gång ha vi deltagit i komitåer eller sammanträden, der han varit ordförande (exempelvis sednast vid årets landsting), men vi ha dervid alltid funnit honum human och tillgänglig för skäl och bevis samt ådagaläggande detlugn, den oväld och klar. het i uppfattning och framställningssätt, som ka: rakterisera en utmärkt ordförande; och ha vi aldrig kunnat förmärka att han sökt genom maktspråk eller annorledes förqväfva eller undertrycka någons åsigt, äfven om den varit stridande emot hans egen. Hvad vi nu yttrat må icke anses såsom smicker eller öfverdrifvet beröm. Vi ha endast gjort rättvisa åt de egenskaper, hvarigenom friherre Sköldebrand tillvunnit sig allmän aktning och erkänsla inom länet. Possessionater och jordbrukare inom Kalmar län.