Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 2

veta edra lisare, hvad de skola tro derom. c Följande anekdot målar för öfrigt denji veksamhet, som i detta ämne råder inom len franska regeringen. I ett tal i lagstif ande k:ren yttrade hr Vuitry, att fransmännen befunno sig i Rom endast för att försvara påtvens andliga makt. Ordet väckte uppseende, och Berryer ioföll: det är godt, jag tager fasta härpå för diskussionen Hän-l: delsen berättades för kejsaren, och följande j: dagen läste man i Moniteuren, att hr Vuitry I blifvit missförstådd, och att han talat om päfvens verldsliga makt. Hr Vuitry hade tydligen blott talat för tidigt och med en något förhastad uppriktighet. ltalienarnes komplott utgör fortfarandel samtalsämnet i Paris och Wien. I mitt förra . bref redogjorde jag för de skäl man hadeil Wien att fästa särskildt intresse härvid. Om man får tro de sednaste underrättelser, som vår legation i Paris insändt hit, var komplotten mycket allvarsammare, än man föreställt sig. Öfver de ifrån Italien till Frankrike ankommande ängfartygen hälles sträng uppsigt. Det påstås äfven, att en resande blif1 vit häktad i Calvis; om han är italienare vet jag ej. En f. d. major i Garibaldis armå har också blifvit arresterad i Paris. Ransakyingen fortgår. Det berättas, att Fravkrike ämnar kraftigt påyrka eller till och med redan påyrkat, att Mazzini skall förvisas ur Schweiz. Man vill att Österrike skall förena sig i dessa bemödanden att in verka på edsförbundet, under förevändning att sådana attentater sätta alla grannstaters säkerhet på spel. För öfrigt tyckes man ha fullkomligt lugnat sig i Paris, ty kejsa ren har åter börjat göra sina dagliga promenader. Ett rykte har varit i omlopp, att Napoleon lII:s helsa är mycket svag. Detta är öfverdrift. Sanningen är att han har ondt i armarne och höfterna till följd af ett tall under skridskoåkning. Napoleon glömmer ofta, att hen ej längre är ung. Man begriper t. ex. icke, hvarföre han fortfar att dansa och detta till och med polketta... Jag vill nu öfvergå till allvarsammare ämnen. I ett postskriptum till mitt förra bref, sade jeg, att konterensen i London i danska frågan plötsligt vunnit utsigt att bli af. Man trodde det under några dagar i de vanligen bäst underrättade kretsar. Anledningen var att England, på grund af Frankrikes svar, som innefattade principielt bifall till konferensen, men med förbehåll af tyska förbundsdagens samtycke, insändt inbjudningar till Stockholm och Petersburg. Man slöt häref till, att Eugland måste ha förvissat sig om Frankrikes medverkan. Men den not af den 8 Januari, som kabinettet i Tuwilerierna utfärdat till de medelstora och små staterna, har ekingrat dessa illusioner. Denna not förklarar, såsom pni vet, att konferensen i London år 1852 blott åstadkommit ett vanmäkiigt verk. Det tillägges, att innan Frankrike går in på den af England föreslagna konferensen, önskar det veta, om tyska förbundsdagen samtycker att deltaga deri. Detta är nästan att förmå de medelstora och små staterna att vägra sitt samtycke till konferensen. Väl har man på samma gång förklarat ansvaret bli deras, En statsman har yttrat, at Napoleon I:s, Ludvig XIV:s, Richeligus och Henrik II:s efterträdare den 8 Januari 1864 återtagit Frankrikes protektorat öfver Tyssland. Man har äfven yttrat, att de små staterna, som skola besluta om verldens fred, skola uppbära förhatligheten al det krig, som håiler på att utbryta, och en dag få betala kalaset, såsom ordspråket säger. Men är ej detta en smula öfverdrift? Säkert är emellertid, alt konferensen ånyo är svårt komprometterad, samt att de båda tsska stormakterna tyckas ha beslutit att ockupera Slesvig. Man väntar i öfvermorgon förbundsdagens bes!ut öfver det sednaste preussiskt-österrikiska förslaget, som går ut på att förelägga Danmark ett ulimatum att återkalla författningen af den 18 November, oeh att i motsatt fall Sleswig genast skall ockuperas. Frankrike och England tyckas vilja låta saken för tillfället ha sin gäng (2) Frankrike emedan man i Paris på förhand lyckönskar sig öfver de oundvikliga svårigheterna, hvilka ånyo skola ådagalägga nödvändigheten af en allmän kongress, England, emedan det saknar förmåga att hindra det. I alla händelser tyckes Preussen vera fast beslutet att sätta sin plan i verket med eller utan förbundsdagens samtycke. Frankrikes ställning ger begripligtvis an: ledning till en mängd kommentarier. Såsom jag nämnde i början af mitt bref, tillskrifver man franska regeringen planen att befrämja bildandet af en stor skandinavisk stat, hvilket naturligtvis föratsätter en förändring i Europas karta, På detta sätt förklarar man poten af den 8 Januari, hvilken är en förkastelsedom öfver Londonprotokollet och kallar det ett vanmäktigt verk, : i är bättre i tillfälle än vi att döma om huru härmed förhåller sig och huruvida det är sannt, hvad man påstår, i Paris och Wien, att underhandlingar nyligen varit å bane i detta ämne mellan Paris och Stockholm. Jag åtnöjer mig med att omnämna detta rykte, som för edra läsare kan ha intresse, om också blott för kuriositetens skull. Det goda förståndet mellan Österrike och Preussen i fråga om hertigdömena är för ögonblicket så fullständigt som möjligt. Man tviflar på att Tysklands frihet skall fiona sin räkning härvid. Rykten gå om ett ombyte af politik i Wien under inflytandet af den franska noten af sms 00 OS NTEEEE NESPEE RSET AEAEEE cenzo, rörd till tårar, i det han kysste sin on ifare hand. Churn ood är ni inte — att