Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 2

cenzo, rörd till tårar, i det han kysste sin gudfare band, huru god är ni inte — att inte förebrå mig ...... Ta, ta, tal! inföll palatsets herre; och tillade derpå, med antagande af nödig stränghet, jag vill inte råda dig att lita för myc ket på min godhet, du gjorde bättre uti att söka förtjena den. Ja, det vill jag också försöka af alla mina kraftert, var Vincenzos ifriga svar. Nå, vå, det är bra; vi få väl se. Handliog är bävtre än ord, lyder mitt valspråk. Men, om jag får fråga, hvad har blifvit af din kaftan?4 Han var i ett så ömkligt skick att han nästan föll i trasorX, svarade ynglingen med undvikande af ett direkt svar. 4Jv, den var sannerligen långt ifrån snygg, sade herr advokaten; men den kan lätt ersättas ifall det blir nödvändigt. I sådsnt fall är det temligen säkert att det inte kommer att ske, anmärkte Vin cenzo. tHvarför det?4 ?Jo, emedan ni tillade vilkoret att det skulle bli nödväodigt; och jag kan verkligen inte-inse något fall, i hvilket mitt ätertagande af kaftanen kunde bli en nödvändighet. Det der låter visst mycket bra; men när allt kommer omkring, hvad vet ni om den saker, herr disputator? Afgörandet härvidlag beror inte p er. Ni måste göra såsom andra önska. 4I sådant fall är jag lugn, svarade Vincenzo hastigt; Cty ni, sigoor Avvocsto, kom mer säkert aldrig attbe mig göra något som öfverskrider mina krafter. Jag tror att dina resor skärpt dina för ståndsgåfvor?, sade signor Avvocato med en ingalunda missbelåten min. Nå, nå,