Aftonbladet – 16 januari 1864, sida 2

alla landsdelarne i proportion efter deras folkmängd. Denna konstitution hade emellertid icke lävge varit i verksamhet, innan tyska förbundet, till följd af de holsteinska junkrarnes klagomål deröfver att de hade för ringa inflytande och ieke kunde verka något för tSchleswig-holsteinismen?, gjorde invändningar mot dess gällande kraft för Holstein, och danska konungen såg sig slutligen till följd af exekutionshot nödsakad att den 6 November 1858 upphäfva densamma för Holsteins del. Riksrådet bestod emellertid fortfarande för konungarikets och Slesvigs gemensamma angelägenheter. Förhandlingarne rörande Holsteins återinträde i helstaten eller dess ställning i annat fall fortgingo. Emellertid var helstatsrepresentationen, just för Holsteins skull och för att Lehaga dess junkrar och förbundet, nedtyngd af restriktioner och oformligheter som icke kunde bebaga Danmarks och Slesvigs mera frisinoade befolkning. Trötta att vänta på Holsteins återinträde fordrade konungarikets och Slesvigs representanter en liberal reform i riksrådets sammansättning. Denna reform ligger i grundlagen af den 18 November, I stället för att utgöra en kammare, vald med en mängd restriktioner, kommer riksrådet hädanefter att bestå af två kamrar, den ena omfattande 130 repre sentanter, valda medelst allmänna valrätten, och den andra 83, dels utsedda at konungen, dels valda efter en viss census. Denna inre parlamentsreform influerar icke i rin gaste mån på Slesvigs ställning. Den blir fullkomligt sådan som förut. Dess särskilda ständerförsamling bibehåller samma befogenheter som hittills. Då sålunda Österrike och Preussen tala om en inkorporation af Slesvigt såsom en förevändning, för att i rofgirig afsigt ockupera detta Slesvig, om hvilket de just uti 1851 års förhandlingar flera gånger högtidligt erkänt och förklarat, att de, i afseende på detsamma, sakna hvarje kompetens, så borde det ligga klart för hvar och en att det är vargens förebråelser till lammet. Om man kunde förvånas öfver något som hr —Im— skrifver, så borde det väcka förvåning, att han kan påstå, att vår regering betraktar Novembergrundlagen såsom ett stort steg till Slesvigs inkorporation, och detta blott några 1å dagar efter det regeringen formli. gen förklarat, att den icke yttrat någon så an åsigt, utan endast antydt, att Tyskland så betraktar nämnde grundlag. Tid och utrymme nödga oss här att af. bryta.