Aftonbladet – 15 januari 1864, sida 1

STOCKHOLM den 15 Jan. Den danska krigsteatern. L Dannevirke. Vi anse det vara af vigt och intresse att söka orientera våra läsare något i den trekt, hvarest man dagligen och stundligen kan vänta att få se krigsflamman blossa upp. Enligt dagens telegram har en: fullständig Drytning inträffat mellan de tyska stormakterna, å den ena sidan, hvilka vilja hålla fast vid Londonprotokollet, med vilkor att Danmarks frihet förqväfves och ett ?SohleswigHolstein? upprättas, hvilket snart såsom en mogen frukt skulle falla i Tysklands band, samt mellanoch småstaterna, å den andra sidan, hvilka alldeles förkasta Londonprotokollet och genast fordra både Holsteins och Slesvigs dynastiska skiljande från Danmark. Då Preussen utan tvifvel har sig mycket angeläget att spela prevenire, torde det sålunda icke dröja länge innan det första kanonskottet ljuder vid Dannevirke. f Den jutska halfön, innefattande Norroch Söder-Jatland (det sistnämnda i sednare tider äfven kelladt Slesvig) sträcker sig från Skaeps udde till Eiderfloden. . Landets naturiga karakter och klimat äro fullkomligt skilda från Holsteins. Detta seednare land hör helt och hållet till den nordtyska kontinenten; det är så väl skyddadt mot hafsvindarne, att de icke kunna stryka deröfver och gifva det önatur; det har follkomligt samma klimat som Nord-Tyskland. -Men så snart man passerat Eidern och: begifver sig norrut, ändrar sig förhållandet. Man skulle kunna önska att den djupt inträngande Slien och Eckernfördefjorden samt Eiderfloden och det emellan dem liggande låglandet fortfarande vore, hvad de en gång i en urminnes tid utgjort, nemligen ett Bält, en hafsarm. Men fastän så icke mera är förhållandet, har dock Norroch Syd-Jutland helt och hållet bevarat ökarakteren. Det är här öfverallt hafvet, som haft ett afgörande inflytande på klimatet, på vegetationen och följaktligen på inbyggarnes väsen och förvärfekällor. Ända från Holsteins nordliga gräns, der den första fjorden, Kielerfjorden, finnes, är östkusten hela vägen uppåt genomskuren af en mängd långa och djupa fjordar, och utanför dessa fjordar ligga talrika öar, omflutna af Bält och sund, utgörande delar af den stora danska ögruppen. I geografiskt och naturhistoriskt hänseende är sålunda den jutska balfön fullkomligt skild ifrån och helt olika med både Holstein och Nord-Tyskland. Häri ligger också orsaken, hvarföre landet norr om Eidern redan i forntiden fick en befolkning helt olika med Holsteins. Den jutska halfön med sina djupa fjordar och sitt öklimat var naturligt hänvisad till en nära förbindelse med de danska öerne och öfriga skandinaviska länder, der sjöfarande folk bodde, och fostrade derföre redan tidigt talrika vikingaskaror, som isynnerhet hemsökte England. Holstein deremot, sammanhängande -omedelbart med det tyska fastlandet, blef också befolkadt af fastlandseller sötvattenstysker. Derföre blefvo just trakterna omkring Eidern redan i den af: lägsaaste forntid skådeplatsen för blodiga strider mellan skandinaver och tyskar. Historien visar, huru danskarne redan på Carl den stores tid stodo rustade, för att hindra tyskarne att göra inkräktningar norr om Eidero, som utgjorde det romerska rikets slutgräns?. Bland de fornnordiska runstenar, som man funnit i trakten omkring Dannevirke, är det en som härrör ifrån denna tid och som syne3 vara rest af en Osfrid, som år 811 sändes till Carl den store, för att underhandla om den fred, hvarigenom HEidern åter blef fastställd såsom gräns), ooh hvilken synes ha varit danska konungens höfding i Hedeby (staden Slesvigs fordna namn). En annan, ett århundrade yngre .runsten, synes vara rest af den genom sagorna bekante Thorleif Jardeskjald och har följande inskrift: ?Thorleif, Svens hembo, reste denna sten efter sin stalibroder Erik, som dog då krigarne lågo i läger vid Hedeby; men han var skeppshöfvitsman, en myeket tapper krigare. edan under kriget mot den den store v) De tyska krönikeskrifvarne (Eginhard, Adam af Bremen m. fl.) säga uttryckligen att det bestämdt att HFiderströmes skulle vara gräns mellan tyskar och danskar. Allt landet norr om Eidern kallades då endast Jutland. Ortnamnen i Slesvig äro helt och hållet danska, ehuru tyskarne på sista tiden börjat rådbråka dem på ett till en del mycket löjligt sätt, t. ex. Lyrskov till Lärschau, Svansö till Schwansen 0. 8. v.