Aftonbladet – 15 januari 1864, sida 1

Akta er för att antasta en hederlig karls rykte4, inföll öfversten med hög röst och sökte se så morsk ut som möjligt; Yi annat fall får ni sjelf svara för följderna; det finnes lyckligtvis lagar mot falska beskyllninar.6 N e Jag vet det, svarade den andre, utan att på minsta sätt förlora sin lugna fattning; och om jeg har orätt, är jag färdig att gifva er all möjlig upprättelse. Men en sak i sender. Jag får nu be er vara god och följa med mig till mären; om ni är säker på er sak, kan ni väl inte ba någotattinvända deremot. Vet ni om mären är hemma?4 frågade han, vändande sig till de kringstående. Då svaret utföll jakande, tog hästhandlaren Rosinante vid tygeln och sede till ryttaren: Se så, låt oss nu gå och göra upp saken inför mären. Jag begär ingenting annat än att bli upplyst om rätta förhållandet med hästen. Hvad säger ni, godt folk, fortfor han, i det han vände sig till folkmassan; begär jag någonting obilligt? Naturligtvis ropade massan med en mun att ban bade rätt. Utom att han var allmänt högaktad, hade talaren en mängd personliga bekanta bland de närvarande, af hvilka flera voro skyldiga bonom penningar, och derföre naturligtvis önskade siå på god fot med bonom. Öfversten, som hade aflagt en god del af sin högdragenhet, sade nu afbedjande: Skulle det vara någonting så särdeles underligt om jag hyrt hästen? Nej, visst inte4, sade den andre; ni kan också ganska väl ha betalt för hyran; men ni får ursäkta att jag, som inte har den äran att känna er, inte gerna vill låta mig nöja med er obestyrkta uppgift. Ni kanförklara alltsammans för mären, och om han afgör saken till er fördel, så vill jag gerna låta mig nöja med hans dom och dessutom be er om ursäkt för att att jag besvärat er. Ja, jag vill göra ännu mera, jag. vill gerne