Aftonbladet – 14 januari 1864, sida 3

sina Önskningar; men på hvarje annan väg kunde och mäste (!) det till och med gå förlustigt om de fördelar, som varit reguljatet af 1859 års krig. GREKLAND. Från Athen berättas den 1 dennes att generalmsjor Petmesas blifvit utnämd till krigsminister. De uti Tripolitza och Lamia gar: nisonerade bataljonerna hafva vägrat erkänna sin nya chef. Finansministern har al banken upplånmat 50,000 drachmer till bestridande ef de mest trängande behofven. AMERIKA. Af den berättelse, som rebellstaternas finanssekreterare afgifvit till konfederationens kongrese, inhemtas huru förtviflad dessa sta ters finansiella belägenhet är. Först och främst förklarar han för alldeles oundgängigt ett lån af 1000 millioner dollars; men denna summa åtgår för att betäcka alla de mest trängande skulderna och inlösa en dei af de stora massorna cirkulerande sedelmynt. För att bestrida de oundgängliga utgifterna till den 30 Juni 1864 erfordras ytterligare 475 millioner dollars och till den I Januari 1865 en lika stor summa. Skulle kriget fortsättas ända till 1865, så skulle de upproriska staternas hela skuldbörda uppgå till 2500 millioner dollars, eller omkring 9375 millioner rår rmt. Lägger man härtill den million menniskolif, som detta olyckliga krig redan kostat, så måste man i sanning rysa öfver det elände som denna förfärliga brödrafejd alstrat. I slutet af sin finansredogörelse yttrar sydstaternas finanssekreterare följande märkliga erkännande af konfederationens närvarande vanmakt: Skulle cirkulationen af skattkammerbevis fortfara i dess närvarande utsträckning, så är den offentliga och enekilda krediten ruinerad och siyrelsen skall ej mera vara i stånd att försvara sina undersåters lif och egendom. Fortfar pappersmyntet att cirkulera i närvarande utsträckta skala, så är ingen bjelp möjlig. Prisen på alla förnödenheter måste stiga enormt och regeringens resurser att kunna betala dessa priser dagligen aftaga. Taxors fastställande skulle vara förgäfves, emedan cirkulationsmedlen oupphörligt falla i värde. Armån kan ej besoldas, klädas och födas, vapen och krigsförnödenheter kunna ej längre anskaffas, regeringens tjenstemän icke vigire understödjas och landet måste duka under.