Aftonbladet – 14 januari 1864, sida 3

under. Om riksdagsmännens karakteristik. Till Redaktionen af Aftonbladet. Thi jeg bekymrer mig ikke stort Öm Verket, som en Poet bar giert, Men tidt jeg föler mit Hjerte brända At Bögjerlighed efter bam selv att kjende; At vide hvordan han spiser og drikker, Hvordan han myser, bvordan ban hikker, Kort sagt, at kjeude bäm ret privat Heberg, Att döma af den ifver, med hvilken en del tidningar kastat sig öfver den af Göteborgsposten först omfattade, men midt under utförandet, på goda skäl, åter öfvergifoa tanken att lemna personalier öfver den sistförflutna riksdagens ledamöter, synes man på vissa håll föreställa sig, att dylika pennritningar? äro för allmänheten af synnerligt intresse. Det må icke heller betviflag, att framdragandet af enskilda förhållanden rörande personer, som genom sin ställning eller sina egenskaper tillvunnit sig en allmännare uppmärksamhet, innebär en retelse för nyfikenheten, som för en prenumerationsanmälan icke kan vara så oäfven; och det är äfven till lockmat i denna syftning, som dessa skildringar hufvudsakligen synas vara afeedda. Men om desamma, såsom önskligt vore och såsom en bildad publik kunde fordra, skulle hafva något högre ändamål, borde de otvifvelaktigt vara af helt annan beskaffenhet än den de hittills företett. Det är nemligen icke om den eller den riksdagsmannens fysiska eler moraliska svagheter, om hans reumatism, hans epikureiska fallenheter, havs sätt att ;å och sträcka sira ben, hans förmenta motiver och föregående öden m. m. dylikt, hvarom en bildad allmänet i dessa pennritnifgar söker upplysning, ehuru det endast eller hufvudsakligen är sådant man hittills fått deruti emottaga. Om dessa teckningar skola ega något värde och vara till något gagu för det offentliga lifvets utbildtinz och ge nomförandet al de grundsatser, hvarpå det svenska statsskicket hvilar; så borde författarne deraf, med ledning af de tryckta riksdagsförhandlingarne (icke blott tidningarnes referater, hvilka ofta öro fullkomligt migsledande) söka visa, huru de mera framstående ståndsledamöterna i särskilda större frågor talat och verkat, Hvilket större eller mindre nit för fullgörandet af sitt maktpåliggande uppdrag, för det allmänna bästa och det rättas seger desamma utvecklat, hvilka motiver som inom de särskilda ståndskamrarne (icke hos. enskilda ledamöter, hvilket. endast kan blifva en gissning) varit de till besluten. verkande 0. s v. Man borde, med ett ord, bålla sig till riksdags. männens. offentliga verksamhet, såsom sådana, icke till deras enskilda lif och deras bevekelsegrunder; man borde, så framt man verkligen: vill: med dessa skildringar något gagna, mera rysseleätta sig med de många vigtiga frågor, som varit öfverläggningarnes föremål, och med ledamöterna, såsom sådana, i den mån de uti öfverläggningarne deltagit eller icke medverkat, än med ledamöternas: personer i och för sig. För närvarande, eller efter allt hvad man hittills sett, går man efter alldeles motsatta grunder till. väga; det är icke på minsta sätt fråga om de stora angelägenheter; som vid riksdagen blifvit behandlade, om det sätt, på hvilket desamma blifvit behandlade och hvilken framtid man vid. ett följande riksmöte kan för dem emotse m. m. dylikt, utan endast om eit oförtäckt och stundom äfven oförsynt beröm eller klander åt vissa af den aoonyme författaren gynnade eller ogunstigt sedda personer. Om dettå system får utbreda sig och vinna burskap, skall detsamma för partisinnet och den enskilda ovänskapen lemna ett nytt vidsträckt fält för stämplingar och bearbetningar; det skall blifva ett förträffligt vapen för den myckenhet af enskilda och lokala intressen (atticke tala om regeringspartiets), eom vid hvarje riksmöte kämpa om representanternasgunst, att hemligen men kännbart träffa de ledamöter, som vågat sätta det allmänna bästa högre än dessa förenämnde; och med hänseende till dem, hvilkas deltagande i representationen beror af valmäns förtroende, men af hvilkas grundsatser man har ett allvarsamt motstånd emot sina planer att vänta, har man nu ett ganska enkelt medel att, genom insinuationer. förvridningar. och osanna up gifter, nedsätta deras anseende och sålunda tilläfventyrs aflägsna just dem, eom med största redligbet och nit kämpat för detallmänna: bästa. Insändaren: vill icke tro, att dessa lösliga teckningar skola döda.all sjelfständigbet hos de valda riksdagsmännen, ehuru de synas gå mest tryggade för insinuationer och smädelser, som minst egna sig .åt sina, riksdagsnannavärfelter mest följa-strömmen; men säkert är attiett land, inom hvars representation ett så oändligt