Aftonbladet – 14 januari 1864, sida 3

JvJD demer 1 Klei halva ull augustienporgarens gemål, CHerzoginn Adelheid von Schleswig-Holsteint, afsändt en svulstig adress. UTRIKES. FINLAND. Julfreden har på ett bullersamt sätt blifvit störd genom ett par uppträden vid det nya straff-fängelset i Abo. Åbo underrättelser innehåller en detaljerad framställning häraf, af hvilken följande är ett sammandrag. Vaktmästaren Grönlund skulle på julaftonen kl. 8 göra den vanliga aftonrunden, efter hvilken fångarne instängas. Fångarne i de trenne sista rummen visade sig uppstudsige emedan de hört att en annan afdelnings vaktmästare först kl. 9 ernade instänga sina fångar. Kunektarne drogo sina huggare för att bringa ordning. Fångarne satte sig till motvärn och anföllo bLevakningen med bräder ur sängbottnarne samt ryckte en huggarekaf en knekt. Direktorn Mustelin anlände till stället; i vaktrummet hade en mängd fångar samlat sig, hvilka syntes vara i en uppretad sinnesstämning. Då de tillsades att lugna sig ställde sig arrestanten Nordström från Österbotten framför direktorn, med händerna i byxfickorna, med utseende af att gömma något tillhygge. Direktorn fattade honom då i handlofvarne och fasthöll honom, men Nordström drog sig bakut och härvid greps direktern om lifvet af några karlar samt skuffades framåt så att Nordström föll bakut; i detsamma erhöll direk torn, sedan lampan släckts, bakifrån ett par slag ihufvudet med ett bräde, hvaraf honom tillfogades ett större och ett mindre blodsär, som nästan bragte honom från allt medvetande. Han förmådde dock, tack vare sin stora fysiska styrka och kända kallblodighet lösrycka sig ur banditernas klor och undkomma. En fångknekt som skyndat till direktornshjelp erhöll flera svåra slag. Sedan militärvakten kommit tillstädes, förfogade sig fångarne till sina rum. På juldagsmorgonen öfverföll ett annat parti fångar vaktknekten Sohlman i jourrummet, för det denne konfiskerat en butelj rom, som varit ämnad ät en af fångarne. Militärvakten kom snart ekmellan och dref de i korridoren och förstugan församlade fångarne på gården, der dessa begynte kasta stenar ut på soldaterna, hvilka då nödgades skjuta skarpt, ehuru utan att träffa nåee Häraf föll fångarnes mod så, berättar Å. . att de småningom förfogade sig till sina rum. FRANKRIKE. Den af kejsaren i trontalet utlofvade teaterfrihbeten har nu blifvit oktrojerad genom ett dekret af den 6 dennes, enligt hvilket det hädenefter i Frankrike står hvar och en fritt att anlägga en teater, efter anmälan hos ministern och polisprefekten eller departementsprefekterna. Alla dramatiska arbeten äro tillåtna att uppföras, dock skola de derförionan inlemnas till ministern eller prefekterna, hvilka kunna förbjuda dem, om de äro störande för den allmänna ordningen, Barnteatrar förbli deremot förbjudna. . TYSKLAND. I Österrike är man högligen förbittrad öfver det mottagande, som de österrikiska trupperna rönt i norra Tyskland, och opinionen börjar luta till harm mot förbundskamraterna. Den officiösa Karlsruher Zeitung säger, att Österrike och Preussen ämna uppställa den fordran, att de såsom förbundets befullmäktigade ensamma vilja företaga en eventuel seqvestrering (panttagning) af Slesvig och utnämna sina egna kommissarier. I sammanhang härmed förtjenar anmärkas, att regeringstidningarne i Wien förklara, att Slesvigs panttagande är ett medel till en rättvis lösning af författningsfrågan och lika litet prejudicerar arfföljdsfrågan som för bundsexekutionen i Holstein; men om augustenborgaren installerar sig som Holsteins sktiske beherrskare och pretendent till Slesvig, så blir Slesvigs besättande ett anfallskrig af förbundet, för eröfring af ett främmande territorium till förmån för en presumtiv förhundsmedlem. En not från Österrike och Preussen till förbundets med!emmar fordrar vidtagandet af energiska åtgärder mot de i Tyskland rådande revolutionära sträfvandena. POLEN. Den officiella tidningen Dziennik berättar följande dåd af ryssarne: Den 16 December hade några insurgenter i en strid vid byn Trojanka i guvernementet Plock flytt till två bondstugor, hvarifrån de fortsatte att skjuta. Den ryske anföraren lät uppmana dem att gifva sig, hvilket de dock vägrade. Härpå lät han antända den ena stugan, och de fem insurgenter, som befunno gig i den-l: samma, blefvo inbrända. Den andra stugan innehades af tre insurgenter, och deesa gåfvo sig härefter till fånga. En korrespondent skrifver till tidningen Chwila: Nyligen ankom en deputation från staden Wiladyslawow i kretsen Mariampol till. Muraview, för att framlemna en tillgifvenhetsadress på polska språket. När deputationen på bans fråga, hvem som förfettat adressen, svarsde att borgmästaren gjort det, utropade Muraview: Hvarföte är adressen skrifven på polska språket, finns det då polackar der? — Det finns ännu j några borgare, svarade deputationen. Muraview befallde då att borgmästaren skulle jagas ur staden, derföre att han ej förstod ryska. Trots invändningen, att, borgmästaren i 40 år innehaft sitt embete i nämnde stad, stod guvernören fast vid att hans befallning genast ekulle verkställas. ITALIEN. Från Turin skrifves den 5 dennes: ?Då Garibaldis bref i deg skulle uppläsas uti kammaren, afbröts presidenten utaf några medlemmar af den mocerata venstern, hvilka uppmanade honom att några dagar uppskjuta föreläsandet at detta bref, på de ras ansvar. Härvid uppkom allmän sensation i kammaren. Man erfor derefter att en deputation af venstern, till hvilken slutil sig ett antal deputerade, till. och med af majoriteten, heredt sig att afresa till Carero, för att söka öfvertala Garibaldi att ktertaga sin afskedsskritvelse. Denna åtgärd väckte stort uppseende, så mycket mera som Garibaldi på ett högst förnär-) mande sätt yttrat sig om kammarens mejo. ritet.? En son till James Rothschild i Paris vistades i Turin och underhandiade med regeringen om öfvertagande af den återstående delen af det Beviljade statslånet, eller 200 millioner francs. Ts Dossan tt an NAF ata