Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 3

elske gerandten har kraftigt protesterat der: emot. Från Nina till Anna. Bästa Anna! Tusen tack för din lifliga skildring af börsbalen, af nyårsvisiterna, af Stockholmslifvet i sin falla glans! Jag ämnade genast besvara ditt bref för att sålunda framkaila ännu ett dylikt opus ur din lätta, behagliga enna, och satte mig också straxt till skrifordet. Men knappt hade jag öppnat min nya prydliga portfölj (som jag fick till julklapp et pappa) förrän en vagn körde upp gärden och jag blefinkallad i förmaket. u må tro att man också på landet består sig nyårsvisiter och det dem som äro ganska förnäma. Det var nemligen generalskan X., som kom för att presentera sin son för pappa, sade hon; men det såg ut som om hon egentligen ämnat presentera honom för mig — nåja, Öbyholm är ett ganska stort gods och jag arftagerska dertill. Löjtnant X. började också genast samtala med mig om åtskilliga intressanta ämnen, såsom väderlek och väglag, skensande hästar med mera, hvarefter han sjelf — på den högtrafvande konversationens pegasnaturligtvis — skenade utef till Stockholm, hvarifrån han dagen förut anländt. Har hade också varit på börsbalen. Ack, äfven jag har i Arkadien varit! — nej, det var sannt, han begagnade den Bjurstenska öfversättningen och sade: Mig ock, mi ock, har ett Arkadien burit4, då han me hänförelse talade om sin Stockbolmssejour. Men det var ej detta jag ville säga — revenons å nos moutons — jag menar löjtnanten och hans beskrifning på börsbalen. Den efvek naturligtvis i betydlig mån frår din — ieke beträffande sjelfva fakta — men så mycket mer beträffande åsigterna om dessa samma fakta. Balen hade varit feharmant, sade han; det var visserligen grufligt trångt?, men deraf förhöjdes endast balens glans. Damernas toiletter hede varit tmagpifikaX — ja, och originella också, tillade jag. Löjtnanten betraktade mig förundrad. Jeg upprepade då de rader ur ditt bref sora handlåde om de märkvärdiga hornen, fjärilaärne, getiogarne m. m. Jag förklarade tillika att jag var mycket glad öfver atwjag icke varit i ditt ställe, ty jag är, som du vet, förskräckligt rädd för bin och getingar ock dylika surrande varelser. Omöjligt häde jag kunnat föreställa mig attjag på börssälen kunde möta dessa rminw dödsflender, och öfverraskningen skulle uten tvifvel Eädast ökat min förskräckelse. Löjtnantens förvåning tilltog oupphörligt. an hade funnit allt detta förtjusande. De famösa bornen — nåja, de voro litet ovanliga, Mer just derföre så mycket SpikanteareX. Fjärilarne, getingarne och bien voro ju icke farliga alls, hvilket deremot alltid är händelgen med de verkliga af samma slag, som om somwaren kringsvärma oss på det odrägliga landet. JR brydde mig S om att svara på d nnå anmärkning, hvilket löjtnänten genast tog för en vinx att byta om samtalsämne och började pligtskyldigast tala om de kungligat. Kungen hade varit så vaeker och ståtlig, drottningen så älekvärd och nedlåtande — ja, sedan mins jag inte hur det var, ty jag kom att tänka på andra saker, 3å att jag icke hörde hvad löjtnanten sade, utan i pur distraktion svarade: Jä, det är verkligen beklagligt! på något som jag sedan fann våra en tillförlitlig underrättelse om att prios Augusts sednaste utflykt egentligen var en — friarefärd! Detta svar väckte en helsosam förskräekelse hos min löjtnant, som nu började blanda sig i pappas och generalskans samtal. Den sednare vände sig till mig och frågade om jag ej skulie vilja bo i Biockholm? hvarpå jag svarade ett bestämdt och fullt medvetet nej! Icke fördet jag har något emot Stockkolm och dess invånare, men jag kom i detsämma ihåg salig mammss berättelse om kammarherre Y., som inledde sitt frieri med frågan: Skulle fröken. vilja flytta till Skäve? hvarpå mamma naturligtvis svarade att hon icke var tågon flyttfogel, utån föredrog att stanna der hon var — du mins ju det der? Nu var jag också riktigt litet rädd att generalskans fråga utgjorde en sådan inledning, NB, för hennes herr sons räkning och derföre afklippte jag smtalet fåder tvärt. Jag tyeker eljest ganska mycket om Stockbolm, ja bevars, men tre ting fnaas der som Jeg afskyr, gatuläggningen, kaffegrädden och — Basarn på norrbro. Alltsammans är eländigt oeh borde förbätiras och förändras, ja förr dess hellre. Jag tycker också oändligt myrket om Btoekholmsborna — några af mina bästa och käraste vänder tillhöra deras antel — men det förefaller mig som om de i allmänhet mindre frågade efter hvad ve verkligen är, re ör synes vara n ; som om de hellre gäspade öch håde Jeon i sammet och siden: är roade sig glådt oeh otvunget i simpla mussJinsklädningar.. Du finner att mina anmärkningar egentligen afse fruntiniren. Ja, det är också vi som-böra reformerg samhället, ty männen, de tänka blott på stora saker och glämma ett hverdagslifvet böstår af idel småssker.-— öch det är likväl med deia man måste börja vid alla förbättringar. När du härnäst skrifver mig till så glöm ej att meddela mig några politiska nyheter ty bär på landet kannstöpes rysligt och jäg är en högst intresserad åhörarinna. Jag hör emellertid mina tankar för mig, som du vet, re ETEERNOEERSSSESEEEOREEAAEOOEAER