Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 3

Den ifver och den lilla vigtiga min, hvarmed hon spelade sin rol af värdinna i huset, antydde temligen tydligt att detta kall helt nyligen blifvit henne uppdraget — och detta sannolikt endast tills vidare. De r1esande begagnade sig af detta lediga ögonblick till att torka sina kläder framför elden, och att. från rock och kaftan borttorka den blandning af damm och vatten, hvaraf de voro öfverhöljda, med de medel, som stodo dem till buds, det vill säga med sina händer och näsdukar. Johanna, som härunder kom in för att duka bordet, öfverråskade dem vid denna sysselsättning och bad dem helt välvilligt följa med in i nästa rum, der de funno allt som behöfdes för deras egen tvagning och rengörandet af deras kläder. Bordet var dukadt då de komma fillbaka in i salen; och kort derefter serverades en riklig måltid åt hvilken båda gjorde fall rättvisa. Ett lockigt hufvud bespejade då och då deras görande och låtande bakifrån den öppna dörren, men försvann alltid vid det ringaste försök af den skäggige gästen att med leenden och ord locka det fram till hans sida. De hade redan slutat sin måltid, då ett vackert, men något blekt fruntimmer, af omkring fyrtio års ålder, inträdde i rummet, stödd -på den unga flicka, som hittills hade gjort les honneurs såsom värdinna. Den bleka nnon satte sig genast ned, och hennes unöga följeslagerska, synbarligen hennes dotter, uthällde på en tallrik innehållet i en liten korg ful! med körsbär, utdelade några åt den lilla åtföljande flockem och ställde det öfriga framför öfversten och Vintepzo. Jag hoppas att ni inte har i väg att färdas, sade döh äldre damen, I.det hona vände sig till öfversten., (Förts.)