Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 3

Vi skola se till atter trogne följeslagare får en behöflig skötselX, sade den unga damen, i det hon förde öfversten och Vincenzo in 1 en stor sal på nedra botten. SLuuis, spring efter Johanna och säg till henne att hon bär in litet ved. Den lilla svartlockiga gossen, som fått detta uppdrag, galopperade genast bort, ridande på en spatserkäpp, och ett ögonblick derefter inträdde Johanna med ett fång ved, som inom få sekunder flammade och sprakade i den rymliga spisela. Sitt ned och torka er, sade den unga damen till den äldre ef de båda resande, i det hon ställde fram en stol åt honom fram för elden; jag vet att ingenting är så skadligt för gamla sår som att bli våt. Öfverste Roganti utgjöt sig i en flod af tacksägelser och gjorde såsom hon bad honom. Vincenzo gick och ställde sig bredvid honom, och den unga damen försvann, åtföljd af hela det lilla stimmet, för att kort derpå återvända med en butelj vin och tvä glas på en bricka och med hela det lilla stimmet i hälarne. Drick ett glas vin, det skall göra er godt4, sade hon i det hon räckte ett åt öfversten; Soch ni ocksåt, tillade hon, räckande ett annat åt Vincenzo. Öfversten steg upp med en stapplande rörelse — han hade blifvit helt darrande och skälfvånde allt sedan han talade om sina sår och att han var en ;krympling — helsade ein intagande värdinna med en artig hviftning med glaset och tömde det i ett andedrag, Vincenzo knappast förde läpparne till sitt. 4Jag skall nu gå oeh se till att er häst blir ordentligt skött oeh förd under tak, sade den unga damen och af de: sig, tätt åtföljd af den stampande barnskaran.