Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 3

Är ert bref från lägret?4 frågade mären med så stadig röst, som han kunde åstadkomma. Nej, det är det inte; men det är från Turin, och jag är öfvertygad att det är en trogen kopia af ett bref, eom kommit direkte från Lonato. I sådant fall är det af noll och intet värde såsom intyg4, sade mären, som nu åter kände sig mera trygg. Vid den sista officiella depeschens afgång, det vill säga klockan nio i går afton, stod allt väl till för de våra vid Peschiera och annorstädes.4 Det kan vara mycket möjligtt, sade markisen; men i krig, min bästa herre, och jag bör väl förstå mig litet depå i krig kan ett enda ögonblick gifva ett helt annat utslag än det man väntat. GÖnskan är tankens fader, mumlade mären för sig sjelf, i det han gick uppför trappan till rådhuset. Markisens meddelande, tillförlitligt eller icke, hade emellertid gjort adressen om intet. Rådmänsnen voro icke mera benägna att diskutera den, än mären att under sådana förhållanden understödja den; den blet derföre enstämmigt ajournerad. Sedan denna angelägenhet sålunda blifvit afelutad och mären till följd deraf hade en god tid till sitt fria förfogande, föll det honom in att han så gerna kunde resa till Ibella, för att höra efter huruvida det fanns någon grund för den af markisen meddelade underrättelsen. Han afsände derlör ett bud till palatset med befallning att giggen genast skulle skickas ned till honom, och inom så kort tid som möjligt var herr advokaten på väg till Ibella. Detta ryktet, tänkte han för sig sjelt, under det han höll piskan sväfvande öfver Svarten, Sharu otroligt det än må låta, kan