Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 3

handel botade landet med ruin, skulle utan tvifvel blifva ett slående bevis på arten af N. D. A:s pessimism. N. D. A. har dock icke funnit sig vid detta bevisningssätt, hvilket måhända varit förenadt med svårigheter, utan har funnit beqvämare stt med utdrag ur kommerskollegii berättelse om utrikes handeln visa, det importen på. de sista 10 åren tillväxt hvad angår åtskilliga fabriksvaror, äfvensom i fråga om vissa landtbruksprodukter. Vi förbehälla oss att återkomma till dessa siffror, hvilka, äfven om de lemnades utan alla anmärkningar, ingenting bevisa, vare sig emot landets framåtskridande eller för dess tillbakagång. Men det vore orätt att nu besvära läsaren med en särskild vederläggning, då N. D. A. redan sjelt dragit försorg om att lemna en sådan in amplissima forma. Vi hänsyfta här på de ledande artiklar, fom med anledning af finanskomitns betänkande förekomma i N. D. A. för den 27 Juni samt sednare hälften af September sistlidne år. För att uppfriska Allehandas minne i detta afseende och för den opartiske visa värdet af dess opposition mot nu gällande system, tillåta vi oss att göra följande upplysande jemförelser. Den 5 Januari 1804 heter det: Men då frihandelns förfäktare börja röra sig med siffror, får man icke lemna dem ur sigte, ty att gruppera dessa så att de skenbart gifva stöd åt deras teorier, — uti den konsten har en viss frihandelsman åtminstone visat sig ega en ovanlig förmåga, parad med förmågan att insöfva nationen uti en ljuf föreställning om förträffligheten af vår ekonomiska ställning, hvilken derefter skildras af N. D. A. på sätt här ofvan sagts. Den 27 Juni 1863 deremot förekommer i Nya Dagl. Allehandes anmälan af finanskomitns betänkande, sedan tidningen anmärkt att detta betänkande är ett bokslut för hela folket för en tid af ett fjerdedels sekel och omfattande jordbruksnäringen, bergshandteringen och dermed förenade industrigrenar, fabriksoch manufaktur-industrien, handelsoch omsättningsrörelsen, penningekapitalet och cirkulationen, följande karakterietiska yttrande: vAfven ett hastigt genomögnande af detta betänkande kan ej undgå att meddela lägaren det glädjande intryck att bokslutets resultat i allmänhet är i hög grad tillfredställande ; ja, man skulle till och med i vissa delar kunna anse detta betänkande såsom verifikationer till den blomstermålning, som hr finansministern utförde på riddarhuset under ett plenum vid 1856 års riksdag, i hvilken målning han från många håll ansågs inlägga alltför lysande färger. Båda dessa något skiljaktiga åsigter utvecklas sålunda: Den 5 Januari 1864 heter det: En väsentlig omgestaltning af Sverges ekonomi har under sednaste decennier egt rum och haft ett högst menligt inflytande på vårt lands befolkning. Penningar hafva tidtals flödat genom landet. Anläggningar af flera slag hafva uppstått, arbetskralter tagits i anspråk, arbets förtjenster ökats och lättheten att bereda sig utkomst följaktligen tilltagit. Den lättare förtjensten har, som oftast blir fallet, skapat håglöshet till ansträngdt arbete och i stället för att, såsom förr, genom trägen flit äfven inom hus bereda sig och de sina tillgång till en del lefnadsförnödenheter, har man från inhemska och ut ländska fabriker allt mer och mer försett sig med det nödvändiga, och då behofven tilltagit i mycket starkare proportion än den, hvaruti den inhemska fabriksimdustrien vuxit, har bristen blifvit fylld genom import, underlättad utaf relativt låga tullsatser och en hittills obegränsad kredit i utlandet. I går varierades samma tema. Det s. k. frihandelssystemet Char infört svenska landtbruket på en bana af nöd och betryckt, har Sunderstödt det plundringssystem som rasar i våra skogar, har lockat till införsel af utländskt kram, som utminuteras kring landet till oerhördt låga priser, har förstört husslöjden och gjort svensken beroende af främmande länders kultur, fabriker och nä ringar, har oupphörligt ökat landets utländska skuld och pantsatt landets jord och hus m. m. Den 12 September 1863, då N. D. A. återkommer till närmare redogörelse för sagde komitebetänkande, yttras: Detta betänkande utgör, såsom vi redan då yttrade, en verifikation till den af hr finansministern under ett plenum på riddarhuset vid 1856—57 årens riksdag uppdragna blomstermålning, som då från många håll, äfven inom pressen, mottogs med starka tvifvelsmål, hvilka vid de genom 1857—1858 års kris framkallade finansiella oredor och svårigheter öfvergingo till hån, då hr finansministerns motståndare deri trodde sig finna det pvederläggligaste argument mot naturtroheten i den af honom med så leende färger målade taflan öfver Sverges ekonomiska ställning. Tiden och komitns betänkande hafva dock gifvit hr finansministern rätt och visat, att de rubbningar, som framkallades af nämnde kris, icke voro att betrakta annorlunda än såsom den nödvändiga amputationen af den mängd vattenskott, hvilka under inflytelsen af de, särdeles under år 1855, i alltför riklig mängd tillströmmande näringssafterna, utvuxit på det svenska välståndets stam, men att sjelfva kronan, ehuru visserligen, fom rubbningen i saftomloppet, för någon tid hejdad i sin utveckling, snart återtog sin normala växtlighet och nu breder sig irodigare och löftesrikare än någonsin öfver Svea and. Grunden till Sverges jemna framåtskridande i ekonomiskt hänseende under ifrågavarande tidsperiod måste, såsom ock komiten 1 inledningen till betänkandet angifver, sökas i de sundare och mera frisinnade grundsatser, som under densamma gjort sig alit mer och mer gällande inom alla grenar af landets allmänna hushållning, i det efter 1834 erhållna stadgade myntvärdet och i penningecirkulationens allt större och större utveckling såväl i topograRÅ alt somm intanocift hincgenanda