Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 3

gällde afeändandet af en adress till konun gen, för att uttrycka Rumellianernas varmg beundran för hans majestäts tepperheti spet sen för sina trupper. Dettavar naturligtvif detssmma som ett gillande af kriget, hvilke herr advokaten i sitt hjertas innersta ogil lade, och han var dessatom förvissad om att markisen, i trots af sin omskrutna neu: tralitet, hade varit mycket verksam för at värfva röster deremot bland de mera rädd hågade rådmännen, Herr advokaten öfvervägde ännu i sit sinne de bästa argumenter, med hvilka har skulle kunna uvedtysta oppositionsmännen då han kom i sigte af rådhuset och vid in gången upptäckte markisen stående i förtro ligt samtal med trenne medlemmar af rå det. Markisen, som höll ett papper i ban den, talade och gestikulerade med mycke liflighet. Då mären kom nära denna grupp gick markisen honom tillmötes, sägande: Se här är herr mären; kanske har ha! erhållit några officiella nyheter.4 , 4Ipga af någon vigt, svarads mären. Ä det några rykten i svang? Ja, det är det visst, det, och gifrve Gut att de inte måtte vara sanua, svarade mar kisen, Cehuru den källa, ur hvilken de här flutit, är mer än vanligt tillförlitlig. Nå, hvad är det ni hört?4 frägade mä ren ängsligt. Jo, ingenting mindre, sade markisen, dethan uppläste en strof ur det bref ha höll i sin hand, än att ett oförmodadt an grepp af en österrikisk trupp från Verona understödt af ett kraftigt utfall af garniso nen i Peschiera, tvungit de våra att upp häfva belägringen och i oordning draga sig tillbaka på Lonato, lemnande hela sitt ar tillerj och en mängd fåoger i fienden: händer.