Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 3

Nya Dagligt Allehanda förr och nu Medaljens båda sidor. Vi låna ur Posttidningen för i fredag: följande mycket betecknande sammanställ ningar : 4Under öfverskriften Smedaljens frångida! började Nya Dagligt Allehanda i tisdag: och fortsatte i går en afhandling, hvar: syfte skall vara att bevisa det landet gå sin undergång till mötes, om frihendels grundsatserna ytterligare här tillämpas, eme dan de redan burit de bittraste frukter ett utarmadt jordbruk, förstörd huosslöjd. otillräckliga fabriker och en ruinerande skuldsättning, medan förmågan att betalt räntan alltmer förminskats. N. D. A. ble: kar med hänryckning tillbaka till fordna. lyckliga tider, då inga fabriker voro af nö. en, emedan en hvar tillverkade hvad han behöfde eller ock visste umbära. Det är denna förmåga att vara en man för sig. att inskränka sina behof och att sjelf till alira största delen fylla desamma, som utgjort svenskens styrka. Arbetsfördelnin. gen, som nationalekonomien hittills i främeta rummet tillskrifvit menniskoslägtets framskridande i odling och materielt välstånd, duger ej, åtminstone ej på landet, temedan erfarenheten sedan sekler tillbaka visat och fortfar alltjemt att ådagalägga, ait välmågan på landsbygden står i direkt förhållande till den flit, som af landibefolk ningen egnas åt andra yrken än dess egentliga, jordens bearbetningt. Enligt denna märkvärdiga erfarenhet, som skall vara ge: mensam för alla länder, mår hvar och en bättre ju mer flit han egnar de främmande yrkena, d. v. 8. ju mindre han sysselsätter sig med sitt eget yrke, och landsbygdens välmåga skulle på sin höjdpunkt, om landtbruket alldeles öfvergåfves eller åtminstone endast idkades på lediga stunder. Det är förmodligen på dette sätt, som Belgien, Holland, England m. fl. länder nått den välmåva, som nu utmärker dem. Man finner ätt N. D. A. är sig lik och alltid tillspetsar sitt resonemang till en orimlighet. tt ett lands välmåga skulle bero derpå, att dess åkerbruk försummades, att fabriks. industrien hölles ned till förmån för husslöjden och att handeln, som icke är an nat än ett utbyte af produkterna, alldeles afstannade — emedan en hvar. nöjde sig med sina egna produkter — tyckes visserligen strida mot sundt förnuft, men följer likväl konseqvent af Allehandas satser. Emellertid anser sig N. D. A. kunna med siffror bevisa, om icke så mycket, åtminstone att landet under det nuvarande systemet hotas med ruin. För detta ändamål hade N. D. A. endast behöft med siffror ådagalägga, att befolkningen år från år aftager, säsom en naturlig följd af det stiande armodet, huru särdeles de indirekta skatterna, hvilka anses stå i direkt förhållande till välmågan, alltmera nedgå, så att statsmaskinen med möda kan hållas i gång och ingenting från det allmännas sida göres och kan göras för befrämjande af landets materiella och immateriella förkofran. huru rättskipningen, undervisvingsväsendet och kommunikationsväsendet m. m. få förfalla i brist på medel, buru könster och vetenskaper stå tillbaka och försvarsväsendet försummas o. 8 v.; huru jordoch stadsegendomar sjunkit i vanvärde och knappast finna köpare, emedan alla äro ruinerade; huru brotten, särdeles de mot egendom, alltmera taga öfverhand m. m. Alla dessa omständigheter anses beteckna för sämring i det ekonomiska tillståndet och en jemförelse i alla dessa hänseenden mellan nutiden och den, då svensken var en man för sig, utan att behöfva tillbyta sig andras produkter, då hvarken industri eller —LLLLL ? ? 2-2 2 ovan