Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 3

vacker dag kommer att sätta mig i sticket hos myndigheterna. Han börjar verkligen på att bli ostadig, ja, min själ, högst ostarlig.4 Oron öfver gusonen tycktes ej synnerligt svårt tynga på gufaderns sinnen. Han åt sin oupå med förträfflig aptit, sof en ostörd sömn hela natten igenom, och njöt följande morgonen af sin tidiga promenad i trädgården och sitt samspråk med arbetarne, med ett så lätt sinne, som om Vincenzo hade varit en perla bland seminarister. Egaren af palatset var en metodisk man, ett slags ypperligt urverk. Han steg upp hvarje morgon klockan sju; spatserade ul åtta, då han drack en kopp koeffe, som utgjorde hela bans frukost; gick derpå ut igen till klockan nio. Från denna timme till klockan elfva skötte han affärer, mottog besökande och meddelade råd i juridiska angelägenheter. De tvenne timmar, som sedan återstodo till klockan ett, då han intog sin middag, egnades åt musik, hans herrskande passion; och hvurje afbrott i hans musikalisxa studier var honom alltid synnerligt ovälkommet. Denna regelbundna fördelning at hans förmiddagar hade nyligen undergått en och annan lätt modifikation, sedan han hade blifvit beklädd med en märs embete. Icke desto mindre hade han likväl förstätt att ställa så till att hans municipala bestyr för det mesta sköttes på eftermiddagarne. Denna söndag hade emellertid den musikaliske amatören ej sultit tio minuter vid sitt piano, förr än en koackning på dörren till hans rum och ett ifrigt anrop från Rosa gjorde ett up: pebåll i den sunat han var sysselsatt med att spela. Se så för tusan! Kom in då, kära Rosa; hvad är det fråga om?4 Det är ett bud från seminariet med ett