Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 2

skall han ha hälften deraf. Det fattas, gudskelof, inte goda och barmhertiga menniskor, som vilja hjelpa mig i mitt barmhertighetsverk ! Dessa afbrutna förtroenden tjena till att sätta oss ia uti de hemliga bevekelsegrunder, som hade förmått den så kallade öfversten att fästa Viacenzos öde vid silt eget. Han hade nemligen heslutit att draga vexel på goseers ungdom och ärliga utseende samt göra deltagandet härför, ytterligare förökadt genom en diktad berättelse om förföljelse och ytterlig nöd, till en inkomstkälla åt sig sjelf. Det omedvetna föremålet för dette skryt. samwa skräfvel återvände till sin store kompanjon med cen handfull småmynt; och blek och utmattad af sinnesrörelse — hvad han hade gjort var så likt ett simpelt tiggeri — sjönk han ned på en stol i el hörn; men sedan öfversten med en girig blick hade betraktat myntet, bad han yng. lipgen sätta siz ned bredvid honom och tags någonting till bästa. Ei riklig seup var anrät:ad på det lilla bordet i midten af rum met. Vincenzo kände sig tillräckligt matt och hungrig föratt utan synnerligt trugande taga för sig af hvad som fanns; men så mycket han njöt af sitt mål, skulle han dock hafva njutit vida mera deraf utan den öf verdrifna faderliga ömhet, som slösades på honom af öfversten, och de efterhängsna bevis på deltegande och intresse, som gålvos honom af värdinnan och det öfriga sällskapet — en symp:ti och ett intresse, så påfallande, att de koeppast kuode förklaras, äfven om ban varit ea konvalescent eller med knapp nöd hade undkommit en stor och öfverhängande fara. Denna uppmärksamhet var eå mycket mera förbryllande för Vincenzo, som den inter