För mig sjelfX, svarade Vincenzo. tHvar kommer ni ifrån? frågade främlingen. tFrån... från seminariet, stammade VinCenzo. Aba, no ser jag huru det är, sade ryttaren, i det han steg af och ledde sin häst till vägkanten, för att gifva honost tillfälle att under samtalet taga sig några munnar räs, Vincenzo sirrade hbelt.förvånad på en höpväxta, långbenta, gängliga figuren som kom klifvande fram mot honom — ett lefvande porträtt af don Quixote — men Vincenzo hade aldrig läst Cervantes. Jag ser nu huru det är, upprepade man: nen, i det han satte sig ned och fåg den unge mannen rakt in i ansigiet; Sni är ett offer för jesuiterna. Nej, det är jag visst inte, försäkrade vår vän. 4Se så, det är inte värdt att neka till det; jag läser det i edra ögon,4 envisades den andre. De säga mig stt ni är en oskyldig gosse, som blifvit drifven till förtviflan af deona nedriga sekt; men som icke vill erkänna det, så stor är den fruktan, som de ingifvit honom. Jag känner deras vägar, jeg; men var inte rädd; jesuiternas välde är för alltid förbi. Pio Nono och öfverste Roganti skola nog veta att hålla dem stången. Uten tvifvel har ni väl hört talas om öfverste Roganti? Vincenzo bekände i all ödmjukhet att han aldrig hade hört talas om ötverste Roganti. Är det möjligt?? utbrast han med det klufoå skägget. Ar det möjligt att ni aldrig hört talas om en man som fyllt verlden med sitt namn, och som under hela sitt lif kämpat mot Österrike och jesuiterna? Men hved lära de er då i ert seminarium?? De lära inte nyare historien der, invände ynglingen. Ja, jag kunde just tro det,4 sade öfversten hånfullt; tdet är så likt dem. Nåväl,