Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 3

I från en gammal Baalskult, ty Baal var äfven sjöfartens gud och såsom sådan hade han två slags symboliska bilder, nemligen dels hvita stenpelare, för attledasjöfarande om dagen, dels andra som föreställde honom med utsträckta armar och bloss i händerna, sålunda närmande sig korstormen. Hvad författaren meddelar om dessa gamla offerställen hör till det intressantaste i boken. Det är fullkomligt sannt, såsom han I säger, att man kan i de äldsta tider spåra J egendomliga nordiska byggnadstyper, blandade med dem, som kristendomen tillförde 1oss från andra länder. Den allmänna odTling, som i detta fall gjorde sitt inflytande gällande här var emellertid icke grekisk, utan vesterländsk-romersk. I Sverge åtminstone kan man icke gerna med skäl tala om nå. got märkligare byzantinskt inflytande. BaIsilikan har ett grekiskt namn och ursprung, I men de Basilikor, efter hvilka sedermera de vesterländska kyrkobyggnaderna utbildades I voro helt romerska, hade erhållit en helt och hållet egendomlig utveckling och strukÅtur genom den bestämmelse de i Rom erjhöllo att tjena på en gång till domstolsoch börsbyggnader. En fullständig nordisk konstarkäologi för medeltiden, hvartill, efter hvad vi tro os8 veta, materialier finnas samlade och förarbeten äro gjorda, ehuru tid till utarbetandet hittills saknats för den, som I deråt egnat flera års speciella forskningar och studier, skall lemna ett högst väsentligt bidrag till att kunna förstå vår svenska medeltid i dess innersta lif och väsende, och ädagalägga för de konstförståndiga i Europa, att mån tager storligen fel, om man föreställer sig, att de bekanta norska träkyrkorna ut öra det enda märkliga och egendomliga som nordens medeltidskonst har att uppvisa. Utrymmet tillåter oss icke att utförligare beröra de flera partier i denna bok, som kunde vara at intresse att närmare omorda. Vi sluta vär anmälan med den hjertliga önskan att författaren måtte ega helsa och krafter nog, för att kunna fortsätta sitt vackra arbete, gom bör skänka honom sjelf lika mycken tilfredsställelse vid utarbetendet som det är af intresse för hvarje vän af den kulturhistoriska forskningen. Svensk Månadsekrift för fri forskning och almän bildning, utgifven af C. S. Warburg. Första häftet. Göteborg 1864: Det är med dubbelt nöje vi helsa denna tidskrift, hvars första hafte nu ligger för) våra ögon. En följd af år — och år af en intensiv och krafiig inre utveckling — ha förgått utan att vi egt en tidskrift som gjort till sitt särskida syfte att i en klar och populär form framlägga för den stora bildpmgssökande allmänheten resuliaterna aefti dens sträfvande på idernas område. Den dagliga tidningspressen gtr här ej tillfyllest, och kan det, äfven med bästa vilja, ej heller. Den är för mycket upptagen af dagens vexlande händelser och sin skyldighet att noggrannt redogöra för dessa, för att kunna, med det lugn och i den sammanhängande öfversigt som vederbör, grauvska och soffra de stora frågorna som röra sig på djupet af tiden. Det är tidskriftens särskilta uppgift. Att inger sådan, oaktadt flera utmärkta försöka hittills vunoit en allmännare spridning i vårt land, dertill torde orsaken kunna sökas i flera samverkande omständigheter. Så torde de flesta möjligen varit beräknade för en allför trång krets af läsare, och afseende ej nog varit fästadt på hufvudvil koren för en sådan litterär produkts framgång, nemlizen, jemte nödig omvexliög af ämnen, valet företrädesvis af sådara som utgöra hvad man blifvit van att kella tidens lifsfrågor och hvilka alla intelligenta menniskor önska få för sig utredda och belysta. Ea annan orsåk kunde ätven måhända sökas deri, att tiden hos oss ännu ej varit fullt mogen för ett sådant företag. Den läsande ullmänhetens intres:e har alltför änge och uteslutande varit riktadt åt de lätta skildringarne från diktens område, och det är först under de sednåre åren som en lycklig och helsosam förändring i detta hänscende börjat låta förspörja sg. Vare sig härmed huru som helst, visst är att det närvarande ögonblieket, då en ellvarlig och djup bildninzstörst synes alltmer gripa omkring sig bland alla samhällets lager och både gamla och nya frågor alltmera tränga sig inpå enhvar, är särdeles gynsamt för framträdandet af en tidskrift af den art vi härofvan antydt. Den är nu ett verkligt behof, En anman anledning till tillfredsställelse hemta vi af tidekriftens tendens, sådan den är uttalad i utgifvarens program och nu finnes tillämpad i det föreliggande första häftet. Den ställer sig öppet på den fria forekningens sida och vill i sin aån i vårt land bidraga att göra dess resultater kända och reda begreppen i de högre kulturfrågorna, eller, för att begagna utgifvarens egna ord, verka för geromtöråådet af friheten från den massa af olikartade hvarandra möotsägande traditionella föreställningssätt, som brivgar menniskorna i atrid med hvarandra, men hvilken mäste uppgå i en högre enhet, så vida som sanningen blott är en och så vida som mensklighetens mål icke är strid, utan frid. Det nu utkomna Janvarihäftet inledes med en framställniog af den berömde engelske tänkaren John Stuart Mills åsigter om friheten, deri han söker uppdraga dem gräns inom hvilken samhället ej eger alt inskräkte på den enskildes frihet. Mill uppställer här Bom grundsats: 4Den enda del af indivi dens uppförande för hvilken han kan göras ansvarig inför samhället är den delen som rör andra. I frågan om det som rörer honom sjelf är hans oberoende, enligt rättsgrunder, absolut. Öfver sig sjelf, sin egen själ och kropp är individen suverän. SåNr RT 20 MR — förgt