Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 3

Svenska öfrersättningen af Decameron. Till Redaktionen af Aftonbladet! I tit. tidning anhålles om plats för följande: Uti ett nu pågående tryckfrihetsmål mellan bokhandl Ph. Maas, kärande, och ansvarige ut gilvaren af Aftonbladet, mag. Aug. Sohlman, svarande, har den gednare i en den 31 Dec. förl år afgifven förklaring, för hvilken en utförlij redogörelse finnes intagen i Aftonbladet för d. dennes, ibland annat företagit en gränskning af några hr Maass förlagsartiklar och dervid om en af dessa, en öfversättning at Decameron, fällt det omdömet, att detta verk på sin tids italienska hade ett stort litterärt-historiskt intresse, men öfversatt på svenska hufvudsaklifenendast kan komma att tjenstgöra såsom iderlighetslektyr. Det är detta bedömande, framstäldt inför rätta och återgifvet i en tidning, hvilket undertecknad, öfversättare af det ifrågavarande arbetet, ansett behötva en närmare belysning, ihågkommande den gamla regeln, att den som tiger, han samtycker 4 Förra delen af yttrandet: att detta verk på sin tids italienska har ett stort litterärt-historiskt intresse, får undertecknad uppriktigt bekänna, att han ej förstår. Det ser ut, som om dess nedskrifvare velat tillegna Decameron i original något slags förtjenst; men hvari han anser denna bestå, är åtminstone för undertecknad alldeles förborgadt. Knappast mindre svårtydd är omdömets sednare afdelning; men afsigten med d en samma tyckes vara att uttala en fullständig förkastelsedom öfver allt slags öfversättande af Decameron. Ty hvarför boken, öfversatt på svenska, skulle bättre kunna tjenstgöra som liderlighetslektyrs, än om den vorg öfversatt på t. ex. franska, är obegripligt terstår, för att utreda meningen, att förklara uttrycket: tjenstgöra som liderlighetslektyr.4 Det torde betyda: brukas till retande af en okysk inbillning genom läsning eller så. Vilja vi således omskrifva yttrandets sednare del mera lättfattligt, blir det, att Decameron, öfversatt, hufvudsakligen endast kan komma att begagnas till eggande af en redan oren inbillningekraft. Om detta verkligen skulle vara förklarandens åsigt — och någon annan kan, som vi sett, svårligen ur orden ut letag — så måste undertecknad öfver densamma uttala sin djupa förvåning. En dylik uppfattning af den italienska novellistikens evinnerliga mönster, fataburen för medeltidens yppersta berättelser och källan till en stor del af den nyare tidens .berömdaste diktalster, kunde vara förklarlig hos en tanklös och obildad bedömare; men svårt är att fatta, huru Aftonbladets aktade utgilvare kunnat göra den till sin. Att Decameron kan missbrukas af ett orent sinne, må med: gifvas. Men detta öde delar den med en alldeles otrolig mängd böcker från äldsta till närvarande tid, i spetsen. för hvilka undertecknad ej tvekar att ställa den ojemnförligast spridda af dem alla, Bibeln, deri grinare med smutsig fantåsi alltid funnit och ännu finna ganska rika ämnen till nöje på sitt vis. Ty saken är den: sdem renom är allt rent; men för den orena är ock allt orent. Om en bok dervidlag läses i tfversättning eller original, torde göra föga. Att Ater Decameron, öfversatt, hufvudsulkligen endast kän komma att brukas illa, måste undertecknad bestrida. Ett dylikt påstående förutsäter: aningen att flertalet läsare föresätta sig att läsa den sfversatta boken i liderligt syfte, hvilket är otroigt; eller ock att ärbetet i och genom öfversätandet erhållit egenskaper, söm göra, att det, snart sagdt, måste missbrukas, hvilket är orimigt, i fall man, såsom förklaran den tyckes ha gjort, medgifvit, att originalet saknar dessa egenskaper. Skulle han åter, mot förmodan, vilja pästå att Decameron i allmänhet; vare sig i ur skrift eller öfverstttning, numera hufvudsaklin endast kan komma att tjenst göra Bom lider4