äro i krigstider, så måste disciplinen vara mycket sträng. Det skulle göra mig ondt om jag blefve tvungen att slå er i jern eller skjuta er; men jag skulle göra det för krigs tuktens skull, om det vore nödvändigt. Jag tycker om rent spel, och derför varnar jag er på förhand.4 Jag tackar er så mycket, sade Vincenzo, fall af djup, nästan högtidlig rörelse; jag kan möjligen komma att fela af okunnigbet, men inte ef brist på god vilja. Jag vet att en soldats första pligt är sjelfförsakelse, och jag har beslutit att göra min pligt, eå långt det står i min förmåga; och min innerliga önskan ör att i allt kunna vara er till nöjes. CMycket förståndigt och hederligt taladt?, anmärkte öfversten, och nu då ingenting mera äterstår för oss att uppgöra, så ge mig er hand och upprepa efter mig formeln för er förbindelse. Jag... ert namn och er ålder, om jag får be.4 Vincenzo Candia, sjutton år gammal, svarade ynglingen, och tillade sedan: tKanske att jag bör nämna för er alt jag är alldeles utan penningar.4 tBekymra er inte för den saken, sade öfversten, 4vi ha tillräckligt af den varan i högqvarteret. Säg nu noga efter mig — Jåg, Vincenzo Candia, sjutton år gammal, förbinder mig härmed, af egen, fri vilja, att tjera såsom soldat under hela det nuvårande fälttåget och under havs excellens öfverste Rogantis befäl. a upprepade formuläret ord för ord. 8e så, nu är ni värfvad, låt oss nu bege 088 å väg, sade den store mannen, i det han reste sig upp och kastade sina långa ben öfver sin Rosinante. Vi komma inte att vandra långt i afton, och en bit mat och en bädd väntar oss vid första hvilställe. Vincenzo var genast färdig att gå, och följde sin chef under tystnad.